Avmaskad, hostfri och med massor överskottsenergi efter att ha tvingats ta det lugnt i tolv dagar så visade Tassla lite av formen när vi satte igång träningen idag:

Härliga lilla hund!

Jag är jättenöjd med att vi verkar ha kommit över en liten puckel som handlat om att ”mittenapporten kanske ändå ska hämtas in, matte?” och hon tar nu rätt varje gång, utan att ens snegla åt mitten. Den här träningen var svår dessutom – apporterna låg i löven (som hade samma färg som apporten) så varken hon eller jag såg dem. Hon såg ju när jag la ut dem förstås men hon sprang verkligen åt det håll jag pekade, tills hon fick syn på apporten.

Konskicken har blivit mycket bättre – för bara två veckor sedan var de tveksamma och nästan i trav – särskilt när det är konskick innan dirigeringsapportering, då hon även har en tendens att hamna väl långt från konen. Hann dock påbörja arbetet med att höja värdet på konskicken innan hon fick den här oplanerade vilan.

Rutan är fortfarande en tveksam historia, något man inte såg här så mycket för den har blivit bättre, men om man ska var petig OCH DET SKA MAN :) så är hennes vändningar på ”nu” snarare en u-sväng än en snurr i luften … Hon gör en båge som gör att hon riskerar att hamna utanför rutan.

Jag kör hjärntvätt på två saker just nu: Springa igenom rutan i full fart (hon får belöning över huvudet) och vända på rätt punkt, långt bak nära bandet på ”nu”. Jag har även slängt in lite träning på att ”nu” ska vara att kasta sig runt på stället men inser att det inte räcker, måste göra fler sådana repetitioner där jag håller på kriterierna, min sämsta gren …

Så; bra att vi har fått upp farten mot rutan! Bra att konskicken är bättre! Bra med hennes säkerhet när det gäller att välja rätt apport!

Fotgåendet har inte blivit bättre av att vila ;) men det är i alla fall oerhört entusiastiskt och det är ju överordnat. Våra vändningar på stället, stegförflyttningar och högersvängar är det en bit kvar på. Språngmarsch suger. Saktamarsch är superfint om hon bara inte får för sig att hon ska svänga med bakdelen som i en högersväng. Jag vet inte vad jag gör men vissa repetitioner är grymma, så jäkla snygga. Och andra är det som att hon dansar zumba med baken. :)

Inkallningen med stå och ligg är i alla fall sakta men säkert på väg att bli bättre. Jag börjar få till snabba reaktioner på stå men det går ännu inte att flytta ut dem i hela momentet – att jag är så långt bort – så det kommer vi få jobba vidare på under en lång tid. Men nu lägger hon sig rätt fort och på första kommandot, vilket hon inte gjorde för bara en månad sedan.

Ingångarna, med apporter, utan tugg, som vi tränar varje träningspass några månader tillbaka, är faktiskt rätt bra. Det blir alltid lite svårare i en kedja men det artar sig!

Och vi verkar ha återfått kontrollen, i alla fall just nu, på z:at och hon gör rätt skiften. Mer pill kvar där, som att hon ska göra skiftena rakt, men jag är  just nu nöjd med att hon gör RÄTT skifte. En sak i taget!

Härligt att vara igång igen, tycker nog både jag och Tassla. Hon har ju inte mått dåligt de här dagarna då hon fått vila utan verkat jättepigg. Men avmaskningen resulterade i avföring full av vita små prickar så japp, jag hade rätt om att det var mask. Lite skönt ändå.

Nu ska vi försöka återfå den fina formen som vi hade för snart två veckor sedan och så får vi se vart det leder oss.