Vårt häftiga hundår

Häromdagen gjorde jag en sådan där sammanställning över ”mitt år” på Facebook och blev rätt så uppiggad. Vilket hundår jag har haft trots allt! Jag började ”bläddra” lite i bloggen för att se vad det här året faktiskt innehållit. Här kommer några nedslag:

Året rivstartade med att jag och Tassla blev uttagna till Talangtruppen vilket var kul, läskigt, jobbigt och superkul – i den ordningen. :) Vårt första Talangläger var i februari:

Vi var också på en superrolig clinic hos Maria Brandel och lyssnade bland annat på fantastiska norskor och otroliga Carin. Lärorikt!

I februari gjorde vi vår debut i klass III (inomhus) och vann domarens pris ”inte för att hon är söt utan för att hon är hunden med i särklass störst arbetsglädje”.

I april var vi på en intressant och inspirerande kurs med Jenny Wibäck. Mycket tänkvärt!

I maj gjorde vi vår andra start i klass III (utomhus) och jag hade en dålig känsla och var inte alls nöjd. Jag höll på att åka hem innan prisutdelningen. Tur jag inte gjorde det för vi fick ett första pris och vann (!) klassen. Fina träningskompisen Åsa kom med tårta! <3

Jag kände mig superpepp och träningsmotiverad och började ta ut riktning mot en elitstart och började sätta upp SM 2015 som mål för att ge mig extra fart och fokus. (Det målet har jag reviderat med råge nu …)

I slutet av maj startade Tassla och jag Working Test för spaniel och fick fina omdömen av domaren och vann testet.

Boken Från valp till stjärna, skriven av Maria Brandel kommer ut i ny utgåva på Elsas och mitt förlag, Klickerförlaget i Göteborg AB. Jag har varit redaktör ihop med Jenny Nyberg och vi har jobbat hårt, ihop med Maria, med boken i ett år. Hundarnas husse gjorde layouten så det blev ett riktigt familjeprojekt. Känslan är fantastisk och vi är alla mycket nöjda. Boken får fem apporter av fem möjliga i Brukshunden och ett fantastiskt mottagande av läsarna.

I början juli kom jag helt av mig i livet – och träningen – då jag drabbades av en stor förlust, som inte har med hundträningen att göra. Det har dock påverkat mig resten av året och även om vi verkligen hade en superfin formtopp i november så har jag i grunden haft svårt att hitta riktig glädje i någonting alls i livet. Jag drabbades dessutom av en rejäl järnbrist, som pendlat upp och ner under hela resten av året. På det har jag haft fem rejäla förkylningar och varit sängliggande flera gånger i feber. Lite motigt alltså.

I augusti fick Tassla godkänt på vattenprov vilket gör att hon får starta de svårare jaktklasserna (inte bara det enklaste nybörjarprovet) det var kul.

I augusti påbörjade jag en kurs för Siv igen (som gick tre gånger denna höst) och jag var så jäkla omotiverad att jag tänkte ställa in. Men det gjorde jag inte, trots att jag hela första dagen satt och grät (järnbristen hängde tungt över mig då), men det var som att Siv visste precis vad jag behövde och träningen blev bra. Hopp!

I augusti åkte jag också på det sista lägret med Talangtruppen, som var det överlägset bästa och roligaste, då det var dags för Landskampen mot Norge. Vår insats var föga överraskande inte något att hänga i julgranen men det spelade ingen roll (förutom att jag inte bidrog till lagets prestation förstås) för jag hade fantastiskt roligt och blev helt säker på att vi vill tävla mästerskap i framtiden. Bäst var att vi gjorde ett – med våra mått mätt – härligt fotgående där Tassla behöll en glad känsla. Vilket både hon och jag hade igenom hela programmet för övrigt.

I september var jag några dagar hos Maria och fick massor bra hjälp med träningen och fick tack vare henne lite träningsmotivation åter. Vi varvade träning med arbete och promenader i de vackra omgivningarna, det blev lite återhämtning för mig.

Under hösten började Tassla harkla sig och slutligen hosta och hon fick vila ett tag. Efter att ha avmaskat henne så försvann alla symptom och vi körde igång igen och hade en riktigt härlig formtopp i mitten av november.

Sedan blev det tvärstopp när Tassla började löpa, några dagar innan vi skulle debutera i eliten.

Jag började istället träna Totte lite mer strukturerat och han överraskade oss alla med fokus, träningsglädje och sina fina grunder! Jag börjar träna om Tottes fjärr från låsta bakben till låsta framben, vilket blir en följetong på bloggen. Totte kräver nu fjärrträning varje dag. :)

I november kom äntligen studiehandledningen till Elsas och min bok Apportering till vardag och fest ut! Vi har länge tänkt göra den men fick tid först i somras. Den blev superfin och bra!

I december var Tassla och jag med om en häftig hundupplevelse då vi ihop med Talangvänner var med på en uppvisning på Stockholms hundmässa. Väldigt roligt förutom att jag fick migrän vilket syns i min simmiga blick här …

Sista kurstillfället med Siv hade jag med mig Elsas golden Diesel istället för cockrarna och som ett led i att jag ska hitta åter till min träningsglädje så bestämde vi att jag ska tävla henne i klass III i februari. Ett skojigt projekt!

I år har varit ett mörkt år och jag har en bit kvar för att hitta åter till mer ljus i tillvaron. Så får det vara, det kommer ändra sig vad det lider. Det blir ju som vi alla vet inte alltid som man tänkt sig. MEN det kan bli jättebra ändå – och bättre – jag ser framtiden an med tillförsikt. Och oavsett så är mina hundar och hundträningen mina ljusglimtar och hundarna ger så otroligt mycket till mig och deras husse i vardagen. De ger tröst, glädje, kärlek och härliga promenader. Bara det är jag så tacksam över! Tack vare dem får jag vara med om roliga äventyr och träffa många roliga människor och jag får lära mig massor nytt. De är riktiga livlinor.

Och även om året varit tungt så tittar jag tillbaks på hundåret och tycker det varit fantastiskt! Jag har varit med om massor kul och vi har utvecklats något helt otroligt mycket, jag och min lilla Tassla, och Totte har gjort come back i träningen vilket är så himla roligt. Båda hundarna är friska!!! Det är nog det bästa av allt. <3

För nästa år sätter jag inte upp några mål, än så länge. Det är helt överordnat att vi ska ha roligt. Vad roligt är för mig och oss nästa år vet jag inte just nu. Kanske blir det massor tävlingar, eller så blir det inte det. Vi får se!