Hjärtat är helt igen då Tassla fick komma hem igår kväll. <3 Hon var så glad och fin när jag hämtade henne, stormade in i rummet och viftade på hela kroppen, hoppade upp i mitt knä och pussades massor.
Vilken skillnad! Vilken lättnad! Hon hade tydligen charmat personalen också ”Tassla har gjort avtryck” sa veterinären som lämnad ut henne med ett stort leende. Det känns bra. För då har hon troligen blivit mycket klappad på, vilket hon ju gillar, och det har nog gjort att hon kände sig ganska trygg. Hon hade varit jättebra att hantera också, berättade de vilket också känns bra.
Nu äter hon skonkost och penicillin och vi ska ta det väldigt lugnt ett tag.
För visst är det så att jag älskar att träna och tävla med mina vovvar; det är ett stort intresse och en källa till glädje och jag vill alltid ha minst en hund att träna. Men det som faktiskt betyder något är att vovvarna mår bra. De är så mycket; träningskompisar men framför allt familjemedlemmar och mina älsklingar.
Som en träningskompis sa när jag hade hjärtat i halsgropen efter att ha lämnat Tassla på djursjukhuset: ”Klart du är orolig, de är ju det bästa vi har”.
<3
Ordningen i soffan är återställd. :)
Ja hon är verkligen en sötnöt den hunden! ;)
Jösses så söt!