Skruttan

I torsdags hade jag bokat tid hos veterinären för att kolla Tasslas analsäckar. Jag har ju tyckt att de verkat lite skumma ett tag – att hon varit irriterad ”baktill” och att hon släppt dem i oväntade situationer (hemma i vardagen, inte i rädslosituationer). Hon fick lite lugnande och när hon ändå var ”sövd” så gjorde vi ett ultraljud på livmodern. Allt såg fint ut. Bra, då kan jag släppa det mentalt.

Undersökningen verkade dock göra henne mer än lovligt irriterad baktill. Kanske försökte hon lugna sig genom att äta jord eller något eller så överreagerade bara henne system. För på fredagen blev hon rätt ordentligt dålig i magen. Och inte blev det bättre. Så på lördagen började jag tarmvila henne och gav procolin. Det verkade hjälpa så då gav jag lite av hennes mat (färskfoder) på kvällen. Fel beslut, kan man säga.

Efter en natt då jag – och Tassla – sov längst 1,5 timme i sträck, där hon var ute mellan två- fyra gånger i timmen för att ”bajsa” dvs det kom någt som liknade hallonsaft sprutande ur ändan på henne och då hon kräktes åtta gånger på fyra timmar, så hängde ringde jag Västra sjukhuset i Göteborg i samma sekund som de öppnade sin växel klockan 8. Två timmar senare satt jag med en medtagen skrutta i väntrummet.

Vi fick träffa en fantastiskt bra veterinär (det är alltid min skräck, att tvingas åka till ett nytt ställe på grund av att ens vanliga inte är öppet på helgen, och kanske få en veterinär som man känner att man inte får förtroende för när hunden är jättesjuk, usch!) som först glatt sa ”Åh en jaktcocker” när hon såg Tassla och sedan sa ”men sådär ska inte en jaktcocker bete sig” när hon såg Tasslas hängande, trötta uppenbarelse.

Det visade sig att hon också hade jakthundar, vilket kändes som ett plus, eftersom hon då visste lite mer om hur en jaktcocker brukar vara. De sitter knappast stilla och stirrar i backen om man säger så.

När jag hade beskrivit de senaste dagarnas elände så sa hon att hon inte ville skrämma mig men att ”den här typen av hundar kan det fort bli mycket värre med” och att hon därför ”ville sätta in allt direkt”. Jag blev såklart lite skrämd av det men samtidigt hade jag inte velat att hon sagt något annat. Jag vet ju att de kan få blodförgiftningar och annat och att det kan bli livshotande fort, så det var egentligen mest skönt att hon tog det på allvar.

Först tog vi en röntgenbild för att utesluta att det fanns något främmande föremål i tarmen och det enda man såg var en väldigt irriterad och vätskefylld tarm. Därefter fick Tassla dropp och även antibiotika intravenöst. Dessutom fick hon syradämpande medicin för magen. Jag lämnade henne i famnen på den lika kompetenta sköterskan som tog alla prover och satte nålar, ihop med min täckjacka som jag har när vi tränar. Offrar den lätt om hon får ligga på något mjukt som har doft av mig.

Under denna halvabsurda dag med mycket känslor och stor trötthet, hann jag också, efter att ha lämnat Tassla på djursjukhuset, köra till klubben för att ta min examen i Tävlingsledarutbildningen. Det kändes rätt märkligt, jag kände mig berusad utan de positiva effekterna man kan få av en berusning … men lyckades dirigera ett ekipage genom eliten med hedern i behåll. Får nog återkomma till detta en annan dag för mina tankar är inte riktigt där just nu om man säger så.

Efter fyra timmar ringde veterinären, som avtalat, och sa att hon tyckte att Tassla verkade ha blivit lite, lite piggare. Hon var väldigt uttorkad när hon kom in men nu hade cirkulationen kommit igång lite mer. HOn berättade också att när ”vi klappar henne så viker hon upp bakbenet så man ska klappa henne på magen” vilket de tyckte var positivt – att hon var lite gosig. Jag fick hålla hårt i mitt hjärta när hon sa det, jag vet ju att Tassla vill ha mycket närhet när hon mår lite dåligt eller är ängslig. Men det kändes väldigt bra att de gosade med henne! <3

Veterinären sa att de kommer inga mig i morgon efter ronden och att de ringer endast innan om hon blivit sämre.

Jag försöker bara låta bli att måla upp olika scenarier och hålla mig i nuet. Så länge telefonen inte ringer är jag hyfsat lugn och sänder massor telepatiska tankar och med kärlek till Tassla och hoppas hon får dem …