Tassla tycker att min idé att vi ska ta det lite lugnt ett tag när hon var så sjuk förra helgen är den sämsta idé jag någonsin presenterat. Och kanske har hon rätt. Jag tror inte hon blir mindre stressad av att inte få göra något – tvärtom. Om hon inte får träna blir hon fort rastlös och har svårt att koppla av hemma.

Så ett litet träningspass fick hon häromdagen och ett lite längre idag. Plus att hon fått göra några uppletanden och jaktapporteringar en dag.

Jag har en liten träningsplan drygt fem minuters promenad hemifrån och när jag ska gå dit packar jag alltid en liten väska med en ruta, en apport eller två, en target, en bollkastare och en kampleksak. Sedan går vi i samlad trupp dit. Idag sprang Tassla 20 meter före, skuttandes, tvärstannade och tittade på mig med viftande svans, väntade tills jag kom lite närmare, skuttade en bit till, tvärstannade, viftade, skuttade vidare och så vidare. Gladheten personifierad! Hon är så söt när hon är så där förväntansfull att hon ser ut att vilja hjula. :)

Sedan tränade vi på sådant som hon behöver träna på; att göra ett Z direkt efter fartmoment, att hitta punkten i rutan, att få till ett fint stå i inkallningen, att hålla hårt i apporten trots att man är väldigt upphetsad. Utan annan träning än den häromdagen, sedan tävlingen, har hon utvecklats i alla delar. Konceptet vila sig i form slår mig med häpnad återigen! ;)

Nåja, nu är det förstås en sanning med modifikation. Vi tränar alltid något litet på vardagsrumsmattan och det har  på sistone blivit att studsa på en target, hålla i apporten och stegförflyttningar.

Targetträningen är min ”bita i det sura äpplet-träning” – det vill säga jag undvek target när Tassla var liten så hon lärde sig egentligen aldrig att sugas mot den för att sedan tvärstampa på den, något som både Dacke och Totte varit suveräna på. Jag tyckte inte jag behövde den träningen, det gick ändå. Men så var det inte – nu när hon ska hitta punkten i rutan OCH stanna snabbt i inkallningen så är just targetträningen det som jag faktiskt inte gjort. Förrän nu. Och det var en SUPERBRA idé! Stor utveckling på kort tid!

Häromveckan träffade jag en kompis som hade en supersnygg inkallning med ställande och läggande och som jag avundsfriskt frågade hur hon hade fått till det. Då sa hon ”jag kikade på Maria Brandels film och så gjorde jag som hon sa där”. Jag var tvungen att gå hem titta om på filmen efter det och tänkte, ok, jag provar att följa de tipsen jag med. Minsann! Tror det var en bra idé. Fortsättning följer. ;)

Men ett kort träningspass fick det bli idag, 40 minuter sammanlagt för båda två hundarna. Kanske inte så dumt för jag skärper mig och gör ingen slöträning och fokuserar på det viktigaste.

Nu ska Tassla sluta med antibiotikan och jag tänker vara lite extra obs på henne i några dagar. Sedan får vi se hur vi går vidare med träningen och övergång till ”vanlig” mat igen. Mina tentakler för stress eller avvikande beteende hos henne är jäkligt långt utfällda just nu – minsta tecken på att hon inte mår bra och de ger utslag. Men hon kändes fin idag – både under träningen och efter. Ett tecken på att träningen varit lagom är att hon fort kan varva ner när vi kommer in igen. Och det kunde hon utan problem.