Vi tränar på. Jag håller mig stenhårt till planen: Det som är dåligt ska bli bättre. Fokus rutan, inkallning med stå (framför allt stå men också ligg), fotgående, z:at efter fartmoment, sättande från stå i fjärren. Vi tränar flera dagar i veckan, korta, fokuserade pass. Tragglar. Försöker hålla på kriterierna.
Blir det bättre? Hm. Jo, men lite bättre blir det allt. Steg för steg har ställandena blivit säkrare och säkrare. Jag måste dock länga avståndet som jag står på till targeten i myrsteg – annars stannar hon knappt. Men sedan jag tog in targeten i träningen så har vi avancerat, absolut. Känns som det är långt kvar till färdigt men det är bara att jobba på.
Rutan då? Jo, lite bättre nu ändå. Inga osäkra utflykter åter till mig om hon blir tveksam efter att hon kommit in i rutan. Inte så mycket tveksamhet överhuvudtaget faktisk. Hon springer åter djupt i rutan men beroende om jag skickar högerruta eller vänster vänder hon lite yvigt mot mig och hamnar inte inom ”punktområdet” i rutan. Alltså är vårt fokus nu punkten. Att vända väldigt distinkt på den. Även här blir det mycket target.
Z:at är deprimerande nog sämre än innan vi tävlade. Hon har blivit mer osäker. Jag är svajigare.
I fotgåendet har jag börjat jobba fram en lugn belöning och vi har fått en bättre språng marsch. Lite bättre stopp. Inte bättre högersvängar.
Sättandena från stå i fjärren har ju på avstånd blivit dåliga, hon studsar liksom lite med frambenen. Börjar bli bättre. Svårt om hon är uppdragen dock.
Men jag tycker inte det går tillräckligt mycket framåt med något alls just nu. Känns som vi trampar vatten. Lite frustrerande. Så fort jag plockar in något i en kedja blir det sämre. Suck.
Häromdagen tränade jag ihop med Jenny och hon tyckte jag skulle störningsträna mycket mer, så Tassla blir säkrare på momenten. Så klart! Jag har tappat störningsträningen. Vet ej varför. Tränade det mycket när hon var yngre. Det är ju ett suveränt sätt att få hunden mycket säkrare på vad de ska göra. Jag har kommit in i ett feltänk där jag tänkt att momenten först måste var mycket bättre men DELARNA kan ju byggas var för sig med störningsträning. Svårt på träning – lätt på tävling är ju fortfarande en målbild.
Dessutom är det ju askul träning och jag kommer bort från känslan av att traggla. Rutan, fjärren och fotgåendet är lätt att hitta störningar till, men lite svårare nu att göra det i inkallningen med fokus på stå. Där är vi så i början att jag inte kan se riktigt vad det skulle vara för störning som hjälper oss. Men kanske tänker jag fel där också!
Nu har våren kommit hit, Tassla verkar må prima och vi ska snart börja ge oss ut för träning på klubbar runt om i området. Då ska vi börja kampanja gruppmomenten också – nu är det varmt nog för att göra de utomhus även för en frusen liten cocker. :)
