Förra söndagen var helt absurd. Efter att ha sovit i 1,5 timme och oroat ihjäl mig för Tassla, kört henne till och lämnat henne på djursjukhuset, körde jag direkt till brukshundsklubben för att göra examen på tävlingsledarutbildningen.
Jag hade tack o lov förberett mig rätt så noga dagen innan annars hade det inte funkat. Examen på TL-utbildningen består av att ”duka” en elitbana och sedan köra igenom den med ett ekipage. Därutöver ska man svara på lite teoretiska frågor.
Vi blev examinerade av lärare från distriktet och det var väldigt roligt. De gav en väldigt bra återkoppling på grejer som kunde förbättras och gav lite knep och tips som var supernyttiga. Och de gav flera bra tips om hur man kan tänka kring sin uppgift som TL som också var kanon. Överhuvudtaget har den här kursen gett mig flera aha-upplevelser som jag kan koppla till mig själv som hundförare.
Bara en sådan där fånigt liten men urbra detalj om hur man går mot rutan i elitklass. Jag har alltid styrt kosan mot mitten på rutan och det blir då lite svårt att vinkla upp snett åt sidan förbi rutan utan att krocka med den kon som står där. Och så ska man inte heller gå! Man ska sikta på den kon som är närmast vinkeln som ska göras.
Så otroligt mycket lättare det är att gå om man gör så! Nu har jag blivit helt upptagen av att spana in hur folk går mot rutan – och de flesta går faktiskt fel. En av våra lärare på kursen sa att hon brukar tejpa den rätta konen och om folk siktar fel så säger hon ”sikta mot konen med tejp”. Då får hon dem på rätt linje och kan – enligt regelboken – svänga folk två meter från där hunden ligger – mycket enklare.
Maria brukar alltid säga att det bästa sättet att lära sig om tävling och tävlande är att vara funktionär. Om du skriver åt domaren eller är tävlingsledare så hör och ser du allt. Du lär dig om hur olika domare tänker och tolkar reglerna och ser hur olika ekipage löser olika uppgifter. Väldigt roligt och nyttigt!
Sedan är jag ju en sådant där ”organisationsfreak” som älskar att arrangera saker, att driva projekt ihop med andra och jobba mot ett gemensamt mål. Så i sommar kommer jag förhoppningsvis få hålla i arbetet kring någon tävling på klubben ihop med någon av mina trevliga TL-kollegor och det ska bli jätteroligt.
Dessutom är jag i själen en ideell person. Jag har arbetat ideellt hela mitt liv på olika sätt. Det känns bra att bidra till ett levande ”förenings-Sverige” och till samhällsnyttan. För jo, jag tycker att även hundklubbar kan kvala in under samhällsnytta även om det kanske inte är lika uppenbart som en ungdomsförening som arbetar med antidrogkampanjer (japp, det har jag också gjort).
Så! Mitt bästa tips är: Både för din egen och andras skull – gör något för din förening. Det är en riktig win-win. :) Säkert bra karma också. ;)
