Träningstävling med många lärdomar

Idag gjorde jag något modigt och tog med både Totte och Tassla på träningstävling – på ett ställe vi aldrig varit förut. Jag laddade med många ben och matkongar, så att Totte skulle kunna ligga i bilen och vila medan jag körde Tassla.

Det vara bara det att den här klubben hade parkeringen väldigt långt från planen så det var helt omöjligt att lämna hundarna i bilen … Hoppsan!

Det var bara att packa väskan och ta med båda hundarna direkt. Jag blev omedelbart stressad. Hur skulle det nu gå med att lämna Totte medan jag körde Tassla? Och var skulle Tassla ”ligga på laddning”? MEN det tog bara några minuter så kunde jag se att det var en bra ”störning” för mig att förutsättningarna inte var som jag tänkt mig. ;)

Jag var på plats redan 10.15. ”Tävlingen” körde igång först 11.45 och då hade Totte startnummer 6. Innan starten fokuserade jag bara på att han skulle känna sig lugn och trygg. Det funkade förvånansvärt bra! Trots allt som hände hela tiden och alla hundar som var överallt så var Totte lugn och uppmärksam och i princip tyst.

Jag värmde upp med lätta övningar; gå fot baklänges först – sedan åt rätt håll, OL vid ingångarna vid min sida, lek för att hålla fokus trots störningar.

Uppvärmningen var på gräs och tävlingen på grus. När vi kom in på planen så märkte jag att jag tappade Totte lite så jag försökte få igång honom i lek. Han var högst ovillig och jag fick verkligen insistera och till slut tog han leksaken och började kampa. När han lekte engagerat så monterade jag loss honom och så började vi.

Han var TYST!!! Det kom två, små, små, väsande ljud under fotgåendet men i övrigt inte ett pip!

Visst, jag tar otroligt mycket ansvar när vi jobbar men mitt mål var att han hela tiden skulle ha fokus på ”vårt jobb”, att han skulle vara så tyst det bara går och att han skulle tycka det var kul. För att få till det så behöver jag stödja, peppa och bekräfta honom mycket, särskilt på en helt ny plats med stora störningsutmaningar. Målet är dock att han ska hålla mer reda på mig än jag på honom …

Men jag är så nöjd med hur jag stöttade honom! Och han gick inte alls ner sig – tvärtom. I belöningen på slutet – med lek – ser man att han faktiskt vill leka, det är en glad hund som tar leken som belöning och inget annat.

Han gjorde sedan en perfekt platsliggning, helt tyst och fokuserad och stilla.

Härligt!

Efter detta var det dags för Tassla. Eller rättare; det var dags att vänta. Puh. Jag hade alldeles för lite mat med till mig själv och först klockan halv tre fick vi starta. Då var jag väldigt trött, hungrig och med låg energi.

När jag värmde upp Tassla en timme innan så var hon fin och superpepp. Fem minuter innan start gjorde vi en ny värmning och jag höll till på ena kanten av planen, där det stod ett gäng människor med sina (stora) hundar som kommit till under dagen. Det var ystra och gapiga hundar och minst två stod och skällde på varandra och allt som rörde sig.

Jag vet ju att Tassla kan bli låg av hundskall och hon kom lite av sig i leken men verkade ändå kunna släppa det så jag var kvar på den delen av planen. Men när vi tog steget in på planen så var hon inte med mig. Det var inte den Tassla som jag börjat vänja mig vid – högtempad och lite för på – utan en betydligt mer tveksam och långsam hund. Man ser i filmen att hon går långt från mig, yvigt, har massor av blicksläpp och är seg i alla tempoväxlingar. Hon sätter sig inte i alla halter. Det var länge sedan vi fick fram det där och det har varit skönt att slippa det. :(

Jag mitt dumma jävla nöt är så trött i huvudet att jag klarar inte av att sköta mina uppgifter. Jag går i baklås. Istället för att få igång henne, belöna upp henne, leka, kasta godis osv så blir jag snål.

Resten av momenten går okej men inte mer. Hon har dålig fart, nosar emellanåt, börjar jaga i rutan (jag gör om, då går det bra) och det är lite halvkasst på det hela stora taget. Det enda jag gör bra är att jag börjar belöna upp transporterna, så de blir faktiskt bättre.

Sedan avslutar vi också med en helt perfekt fjärr:

Här var hon inte osäker i alla fall!

Jag är fortfarande inte säker på vad som gjorde Tassla störd och låg. Det blev inte värre ju längre vi kom, snarare lite bättre, fast väldigt lite. Så att det skulle vara ”tävlingssjuka” med uteblivna belöningar, det tror jag inte egentligen. Antingen var det att vi varit på tävlingsplatsen i fem timmar utan att hon egentligen helt kunnat koppla av. Att ligga i bilen för henne är som att ligga på laddning. Hon kan även ladda i sin bur, men om jag är iväg och tränar Totte så har hon stenkoll, inte mycket vila alltså. Eller så var det de där hundarna som var lite läskiga i hennes värld. Eller både och? Kanske kryddat med att vi hade en maxad dag igår där det hände mycket och vi tränade massor (jakt)? Jag försöker bara förstå för att kunna göra bättre!

Efter att vi kört och jag belönat massor, så var jag helt slut. Jag packade bara mina grejer och åkte hem. Först när jag tagit mig hela vägen till bilen så kom jag på: Gruppmomenten! En av de främsta anledningarna till att jag kom hit var för att få träna gruppmoment med andra på ny plats. Men de gick efter att alla ekipagen gått så jag missade dem … RIDÅ!

• Dagens största lärande och insikter:
• Kolla alltid hur förutsättningarna på platsen vi ska vara på är, tex med parkering i förhållande till planen ..
• Ta med mat så att jag kan äta och hålla energin uppe
• Ha alltid en plan för belöningar – och även en plan B om inte utfallet av plan A blir som jag tänkt mig (jag hade planerat slarvigt idag för Tassla)
• Jag kan bli störd av förutsättningar som inte är som jag trodde MEN jag kan lämna det bakom mig fort och istället se vilket lärande jag kan göra
• Totte är mycket snart redo för start i klass 1!
• Tassla är inte redo om inte förutsättningarna är optimala (och frågan är om man bör chansa då)

Jaja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Vi ska iväg igen i veckan och träningstävla, och så hoppas vi att mitt huvud är på plats igen så jag gör vad jag ska!

NU ska jag njuta av att Totte kan så bra som bara Totte kan om jag gör mitt bästa för honom. :)