Okej, nu gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Eftersom våra gruppmoment sket sig i våras har jag inte kunnat tävla som jag hade hoppats på i lydnaden. I och för sig har Tassla varit så jäkla skendräkigthetsseg att det kanske inte varit lönt ändå …
Min perfekta plan var ju annars att fixa några 1:a pris under sommaren och sedan ägna hösten åt jakten. ;)
Nu inträffar istället tillståndet ”allt på en gång” eller ”hjälp vad ska jag välja”. För jaktsäsongen är rätt kort och de tar massor tid att åka runt halva Sverige för att 1, få till kontinuerlig träning på vilt och 2, kunna gå de få jaktprov som skulle passa oss. Och lydnaden vill jag helst tävla utomhus. Jag bara gillar det bättre, vet inte varför.
Så; jag inleder hösten med att testa allt på en gång så får vi ser varthän det bär. Finns ju en viss risk att allt blir pannkaka … ;)
I helgen har vi inlett jaktsäsongen med att vara på träningsjaktprov för att dagen efter gå kurs och reparera det som inte funkade dag ett. Det blev faktiskt perfekt! Och då menar jag inte att allt GICK perfekt – men att träningsupplägget var perfekt. Första dagen fick jag information om vad som inte funkade och andra dagen la vi upp träningen så ATT det funkade. ÄR ASNÖJD MED DET!
Första dagen hade vi ett helt okej sök och jag skötte mig faktiskt ovanligt bra och ansvarsfullt och vi fick kritiken:
”En trevlig cockertik som med fart och stil täcker marken väl.
Tyst och fint förd … bra teamkänsla mellan förare och hund.”
Vältrar mig lite i den kritiken. )
Och mot slutet fick vi ett kast med dummy (eftersom vi inte fått någon viltkontakt) som Tassla satte sig perfekt på utan att jag behövde vissla. Sedan skulle vi bara göra två sökslag avslutningsvis, för att inte sluta med en apportering (belöning för bra apportering är att få söka vidare) och då hade jag liksom tappat fokus. Så jag står alltså och tänker ”nu ser hon ut som att hon fått vittring men det kan väl inte stämma”och blir helt passiv. (IDIOT!!! Lita alltid på din hund och var för tusan MED!!!) Tassla stöter en fågel och där hon gör det är det en klippt gräsgång intill, så när fågeln flyger iväg, retfullt längs marken, så springer Tassla efter i 100 km i timmen … HOPPSAN!
Nå, inte så konstigt egentligen. Tassla har varit i hägn och tränat på kanin i sommar och suttit kanske tio gånger jättefint, även spontant, på kanin. Men fågel har vi ju inte tränat alls i år faktiskt. Jag hade dock hoppats att stopptanken skulle överföras men det blev för svårt denna gång.
MEN dagen efter fick vi på förmiddagen göra en massa stoppträning igen för att få in henne i stopptanken och på eftermiddagen fick vi gå ut och jaga i välvittrad mark och fick till ett så himla fint sök (Tasslas sök blir fint först när hon får mycket färsk vittring, annars kan det vara lite lamt och hon söker för mycket stöd hos mig) och sedan gjorde hon en episk stöt ;) av två rapphöns. Det var så jäkla kul att se!
Vilken perfekt träning!
Det kändes som att vi liksom tippade över kanten idag, till nya träningssteg, nya utmaningar. Jag tror Tassla lärde sig något nytt genom den här erfarenheten. Det betyder intet att hon kan bli ostadig igen förstås – det kommer hon garanterat bli – men jag vet nu att vi är på rätt väg och att hon har börjat fatta bromsen. Det är så häftigt!
OCH nu sadlar vi raskt om för att kunna tävla elitlydnaden om mindre än två veckor! Jag släpper jakten i 14 dagar för att två dagar efter tävlingen dra på för fullt med den igen – så vi kan starta på prov i oktober. Puh!
Jag måste verkligen fokusera på ett antal småfix som vi har nu i lydnaden, som kostar för många poäng att få med sig in på tävling. Den listan är dock lite väl lång, så en prioritering måste göras. Jag skulle verkligen vilja ha poäng på allt, och det är fullt möjligt om det inte blir en alltför svår bana … Men viktigast är förstås trygga gruppmoment och träningen har gått väldigt bra på sistone så jag är förhoppningsfull. Därefter är bra känsla genom hela programmet det viktigaste. Och därefter är det vissa specifika delar som jag vill ska funka. I morgon ska jag göra en träningsplan som ska vara minutiös och som ska stärka det som är svagt för att få till en bra helhet. Oj vad skoj det ska bli! Jag älskar när jag måste skärpa till mig och vara på tårna. :)
