Efter att ha legat i en luftvägsinfektion med feber och hosta i en vecka var det högst tveksamt om jag skulle klara av att åka och tävla i går. Jag vaknade feberfri men åkte för säkerhets skull en sväng till läkaren – jag vill ju inte riskera min hälsa för en tävling förstås – men eftersom alla värden var bra och det verkade vara ett virus så sov och vilade jag fram till lunch och testade sedan en liten promenad i solen. Ett par timmar innan tävlingen skulle starta bestämde jag mig för att försöka för jag var så otroligt sugen på att tävla.
När jag kom till GMBK var det fullt av rörelse och redan härlig stämning. Den här tävlingen – Grand Prix – är lite extra festlig då den pågår hela helgen med många startande i brukset. Så det var tält och husvagnar och massor folk. Jag älskar de där stora tävlingarna som blir som en fest!
Jag tog mig genom vimlet på skakiga ben (jag orkade inte var nervös för jag hade fullt upp med att inte svimma typ) och hittade ett ställe att värma upp på. Tassla kändes fin och jag gjorde några påminnelser av sådant som jag vet är hennes svaga punkter – att stanna i inkallningen, att hålla alla apporter utan tugg, att vara nära och ”trycka på” i fotgåendet och att lyssna på vad jag säger i z:at. Jag gjorde allt enkelt och lekfullt med de hjälper som behövdes för jag vill inte att hon ska misslyckas med uppgifterna precis innan start.
Min taktik för uppvärmningen var annars att jag skulle ha med mig Tassla hela tiden. Jag har ju märkt att hon ligger och minusladdar i bilen i stökiga miljöer. Om hon får vara med mig (det bästa hon vet :)) hela tiden så kanske hon inte blir miljöstörd? Så vi satt och hängde i en stol två meter från lydnadsplanen i över en timme. Dessutom hade jag bett Jenny vara min side kick och det är verkligen guld värt att ha med en vän som kan peppa och vara med och säga bra saker till en. (Slängkyssar till dig Jenny!)
Jag drog startnummer 10 av 21, vilket kändes fint för då skulle det fortfarande vara ljust ute när jag startade. Eftersom jag redan värmt upp så gjorde jag bara en kort rastning strax innan start och sedan lekte jag lite med Tassla i vimlet bland folk och tält och hundar och människor som gick förbi. Vad det är GÖTT att ha en störningstränad hund som när hon går in i arbetstänket skiter i allt. Tassla hängde på och kändes väldigt engagerad och fin, jag blev nästan lite förvånad över hur bra hon kändes faktiskt.
Eliten var uppdelad i två ringar. I första var det ff och z följt av inkallning och fjärr. Jag trodde vår stora utmaning skulle handla om att gå från inkallning till fjärr (att få henne att lägga sig på rätt sätt i fjärren – dvs med låsta framben efter att precis ha lagt sig med en smäll i backen) och göra ett stillsamt moment efter springandet. Men det var inget problem faktiskt! Utmaningen skulle visa sig vara mellan fotgåendet och z:at.
Fria följet var vårt bästa på tävling och vi fick 8 poäng på det. Jag svimmar nästan – 8 POÄNG! Vårt bästa är väl 6 tidigare? Nu ska jag inte sänka oss, men jag tycker nog att det var lite väl generöst :). Men JA vårt fotgående har utvecklats massor – och nu är vi på en nivå där vi verkligen kan börja finlira ännu mer med roliga detaljer. Och så måste jag lära mig att gå mer avspänt, herregud vad roligt jag går, det ser ju inte klokt ut, helt struttigt och vad gör jag med armarna? Dessutom smyger jag alldeles för mycket i alla förflyttningar på stället och åt sidan! Förbättringspotential! :)
Z:at är ju ett moment som vi kan göra helt otroligt fint. Och emellanåt går det troll i det. Utmaningen har varit när vi kommer in i det från fartmoment. Då lyssnar Tassla inte riktigt på vad jag säger. Jag börjar fundera på om det här momentet är ett sådant där hon ”kan själv”. Det har hur som helst gått jättefint på träning fram till för några veckor sedan då hon plötsligt tyckte att hon skulle sätta sig i alla stå. Så jag har tränat mycket stå på sistone, kombinerat med några inslängda sitt. Ligg har vi däremot aldrig haft problem med. Men man får det man belönar, va? Så Tassla bestämde sig för att ställa sig i alla skiften idag, haha. Jag log lite när jag vände upp på det sista – äntligen ett rätt. ;)
Här skulle jag nog kunna sakta ner farten lite för att sejfa. Målet är dock att gå på. Och så går jag för runt när jag vänder bakom henne, det ska vara mer vinklat tror jag. Dessutom har jag inte säkrat att hon endast går på mitt kommando – hon går gärna med mig av sig själv när jag går förbi. Jag är lite osäker på vad som hände idag faktiskt (förutom att jag tränat en massa stå ;)). Att hon inte kan det tillräckligt bra är ju uppenbart – men vad exakt behöver jag göra för att hon ska bli väldigt säker? Detta måste jag fundera på.
Så kom vi då till inkallningen. Glädjen jag kände när jag vände upp och hunden fortfarande låg! Detta har varit quick-fix-träning på hög nivå de senaste två veckorna. Och det höll … Jag tror detta är vår bästa inkallning ever, och den får vi till på tävling. Målet var poäng och det fick vi ju!!! 7,5. Hurra!
Jag behöver träna på min avståndsbedömning. Kunde inte riktigt se var första konen var och så var jag kanske också lite nervös för det där ställandet – så jag ropade lite tidigt. Men hon stannar ju! :) Vi tränar vidare på detta moment, att traggla verkar ju funka, pust.
Inför fjärren kör jag en rövare och tränar på plan ;). Jag gör två lägganden på samma vis som hon ska lägga sig i fjärren, för att säkra att vi ska starta momentet rätt. I fjärren kommer det en sekund av skräck för mig. Det är den där skräcken över att jag ska tappa Tassla och hon går in i fel känsla. Jag får göra ett dubbelkommando när hon ligger ner och jag kan se på henne så himla tydligt att hon balanserar mellan ”jag ska nog lägga ner hakan och ge upp här” och ”okej vad sa du nu då”. Men vi kommer över det!!! Så jäkla nöjd. Och notera: Hon rör inte ett endaste framben (och kolla uppsittet på slutet!). Hon lägger ju sig tyvärr som en banan men det har vi ju konstaterat är muskulärt och vi tränar det helt separat varje kväll och hon blir allt starkare.
Transporten in till nästa ring fick man belöna. Då var vi utanför plan. Jag passade på att peppa lite extra och jag är överhuvudtaget väldigt nöjd med våra transporter. Tassla är med och på. Känns så viktigt för helhetskänslan. Jag kan också utan problem lämna vår bubbla lite, lite för att prata med TL och sedan snabbt gå in i bubblan igen, utan att tappa vare sig henne eller mig. Så bra!
Jag är SÅ nöjd med rutan! Fart, fokus, bra position.
Det som blev uppenbart här och som Jenny också kommenterade är när Tassla har fokus på uppgiften och inte. När hon ligger i rutan så är det som att hon tar en liten paus. Hon flåsar och nosar lite. Och sedan, när jag vänt upp och snart ska kalla in, så stänger hon munnen och är superfokuserad. Så himla bra info! Hon måste ju ha uppgiftstänk hela tiden. Ska börja kalla in lite här och var under mitt gående och kasta boll här och var, så hon är i ständig beredskap. En kommentar jag först inte förstod från domaren var ”något sent stå”. Var det hunden som ställde sig sent eller jag som ropade sent? Filmen visar svaret; jag ropar lite tidigt men Tassla satsar på sin punkt långt bra i rutan innan hon vänder. Så; antingen måste jag vänta med att ropa eller verkligen lära henne att vända på mitt stå var jag än säger det. Bra info också att jag gjorde ett dubbelkommando i avslutet, det var jag helt omedveten om men det syns tydligt, hela min arm svänger till.
Åh dirigeringsapporteringen är jag också supernöjd med! Inget av det som vi har haft lite strul med syntes här. Hon var säker på att stå vid konen och vänta på vad jag skulle säga, farten var jämn (vill gärna ha den lite lite högre men det här är bra ändå).
Ja kommentarerna var ju helt uppenbara, det enda jag måste bli obs på är att jag tydligen tittar på henne i avslutet. Det är jag inte medveten om. Och vi ska verkligen fila på våra avslut. Jag måste också sluta med att låta henne flyga upp ur alla apporteringsmomenten så fort jag tagit apporten, det syns tydligt på alla filmer på denna tävling. Det ser illa ut och är väldigt onödigt.
Hoppet tränar jag ju som bekant aldrig med metallen. :) Jag låter henne bara få den på tävling. Väldigt lat strategi men ärligt talat om det ger oss 8,5 poäng, varför göra något annat? ;) Detta är inte min prio – särskilt som att momentet försvinner med de nya reglerna 2017.
Vittringen är otroligt fin. Vi har tränat den väldigt lite på sistone, nästan inte gjort den alls. Men jag vet ju att oftast gör hon urvalet så här bra och jag vet också att vårt avslut är vår akilleshäl. Tugg och i värsta fall ett snett sitt. Men denna gång satt hon tydligen rakt! 8 poäng.
Bra kommentar även här; förare tittar på hund i avslut. Det ska bort!
Summa summarum: Väldigt bra känsla, jättebra helhet, fina transporter, bra fokus från både matte och hund, många riktigt fina detaljer, en del tydliga förbättringsområden.
Sedan är jag väldigt nöjd med att jag inte fick något gult kort för mina yviga och högljudda belöningar. ;)
Jag älskar kommentarerna i protokollet! De är så värdefulla. Det är bara att ta dem och gå ut och träna. Filmerna till gör ju dessutom att jag fattar allt domarna kommenterar. Jag tycker bedömningen igår var hård men rättvis. Vi förtjänade alla våra poäng – möjligen var fotgåendet lite generöst men annars så. Och hur bra känns inte det då? Att ha åtta eller åtta+ på i princip allt, ja det räcker långt för min del kan jag ju säga! :)
Vi strävar vidare, envist, steg för steg höjer vi oss och jag vet att det kommer bli så jäkla bra en dag. Ett jämnt och stabilt utförande, det strävar vi efter. Och vi är sannerligen på väg!
