Drygt en vecka till tävling och jag är nervös på en nivå jag inte alls hade väntat mig. Jag brukar mest vara ”glad-nervös” vilket bara är kul och en fördel men nu har jag en fjärilsfarm i magen som också skapar en viss … oro.
Jag börjar genast analysera varför – för den där oron ska bort! Den hjälper mig nämligen inte att bli bättre på att göra det jag ska; kratta manegen för min hund så hon klarar göra det jag ber henne om.
Jag tror det handlar om två saker: Gruppmomenten och att jag börjat känna lukten av ett förstapris.
Jag är fortfarande orolig för hur gruppmomenten ska kännas för Tassla. Mitt absolut största mål är att hon ska kännas glad och trygg och jag vet ärligt talat inte om det kommer hålla.
Strategi: Jag behöver faktiskt inte göra gruppmomenten! Skulle jag känna där och då att hon har fel känsla så går jag bara av plan. Det kan jag göra mellan momenten eller innan. DOCK har jag en stor fördel – gruppmomenten ligger sist. Tassla kommer var van vid miljön och kanske kan vi mingla lite med de andra innan. Dock är jag lite orolig för att vi kommer göra dem i mörker(!) eftersom vi är 23 startande och detta är en kvällstävling. Så det måste jag träna nu varje kväll – för det har jag inte gjort sedan förra hösten.
Den där lukten av ett förstapris känner jag inte för att vi skulle var så himla nära det nödvändigtvis. :) Det är en del OM IFALL ATT och lite tur som ska till för det fortfarande. Men det har faktiskt närmat sig. Och jag vill sååååååå gärna börja den där resan. Farligt, farligt! Visst, bra att var målinriktad men jag vet ju att jag tappar direkt om jag börjar tänka prestation. Det går inte bra då helt enkelt.
Strategi: Fokusera på bra känsla och bra helhet – och att jag vill ha vissa specifika detaljer på plats – så får vi se hur det går med allt annat!
Så hur funkar momenten just nu då?
Jag har fått ett problem i inkallningen – ja förutom vårt halvkassa ställande då alltså – och det är att hon har börjat sätta sig efter att jag har lämnat henne. Detta är ju något som spökat sedan lääänge och jag har jobbat med det men uppenbarligen inte tillräckligt. Så för några dagar sedan ploppade det upp från ingenstans (eller knappast, jag har bara varit ouppmärksam) och jag blev irriterad – BIG NO NO – och det gjorde förstås inte saken bättre … Nu jobbar jag på för att vända hennes förväntan. Jag går några meter, när hon ligger säkert (medhjälpare står framför mig med tummen upp) kallar jag in utan att vända mig om och tokleker. Efter sju sådana repetitioner börjar hon koncentrerar sig mycket mer på mig när jag går iväg- och ligger då ner med stängd mun.
Jag får se om det går att överföra till en tävling – för jag skulle ju så gärna vilja ha poäng på det momentet …
Jag får till och från – igen – lite problem med z:at om det ligger sent i programmet efter många fartmoment. Antingen vill hon inte sätta sig – eller så har jag tränat så mycket sitt att hon chansar på sitt även i stå … ;)
I fjärren lägger hon sig fortfarande som en banan men hon är ju stilla med frambenen även om det ser illa ut, och detta är något vi tränar muskulärt på, på kvällarna hemma. Det kommer ta tid.
Rutan har varit otroligt fin på sistone, bra fart ut och in, bra djup. Ibland har hon siktat lite fel dock – om det finns en enstaka störningskon på vägen ut. Jag jobbar just nu på att hon ska hitta rutan utan att jag riktar mig mot den (vilket man ju inte får). Jag står riktad 90 grader bort från rutan och frågar var den är. Hon börjar söka efter den med blicken och när hon låser på den klickar jag. Hon är så smart! Det har gått jättefort att lära henne detta. Innan har jag ju hjälpt till genom att rikta mig mot rutan så hon har bara behövt kika åt det håll jag är riktad på men så får man ju inte göra på en tävling.
I hoppmetall har hon ett löst grepp och kanske straffar det sig att jag inte tränar det men jag längtar till 2017 ;). I övrigt gör hon det momentet bra.
Vittringen är bra som vanligt – hennes urval är som sämst en övernosning innan hon tar den. Vi har som alltid ett jobb att göra när det gäller hålla utan tugg men det är också en sak jag kan hjärntvätta på kort tid och komma långt med.
Häromdagen gjorde hon en episk dirigeringsapportering, det var det finaste upptag jag sett henne göra, bra riktning, hög fart, snabbt gripande och snabbt in. Hon börjar också kunna stå länge vid konen och vänta på instruktioner – något som det ju varit lite si sådär med.
Fotgåendet har haft överraskande bra detaljer – vår lägstanivå har höjts och nu får vi se om vi kan ta med det in på en tävling. Jag ska komma ihåg att gå med ett fniss! :)
Hennes fart och engagemang är på topp just nu! Hon är som två hundar när hon är skendräktig och när hon inte är det, det är verkligen otroligt.
Ett stort mål med tävlingen förutom att ha kul är att hon inte ska bli miljöstörd. Dessa hänger ju ihop – har vi tillräckligt kul så blir hon inte störd om inte störningen är för jäklig alltså.
Det kommer var två ringar på denna tävling – ett upplägg jag älskar. Jag har ingen aning om momentordningen så det blir en kul överraskning, hoppas de kastar om ordentligt, det gillar jag, så man får nya utmaningar och kombinationer.
