Idag har jag varit med om följande samtal:
Jag frågar min besökare B, som har två små pyrre-ess som hon tävlar i agility, om det är någon skillnad på hundarna, är den ena bättre än den andra eller så.
B (pekar på den sexåriga hunden): Ja hon är ju äldre så hon läser ju mig väldigt bra och det är henne jag nollar mest med.
Jag: Men varför nollar du med henne då?
B: Ja hon är ju erfarnare.
Jag: Men borde du inte nolla mindre med henne då?
B: Eh, hur menar du?
Jag: Ja om ni är mer tighta så borde ni väl nolla mindre? Eller vilken hund menar du, menar du henne? (Jag pekar på den yngre hunden).
B: Nä, det är med den äldre hunden jag nollar mest. (Här börjar B tala ganska långsamt och lägger huvudet på sned, ungefär som att hon talar med ett litet barn eller en väldigt korkad människa).
Jag: Men hur kan det var så?
B: Ja alltså (nu talar hon extremt långsamt och dröjande) hon kan ju mer.
Jag: Men om hon kan mer borde du väl ha FÄRRE nollor?
B: Lena, du vet väl att i agilityn VILL man ha nollor, det betyder att man har noll fel …
…
*bryter ihop
