Den här bloggen kanske inte är helt död ändå ;).
Har haft ett halvårs uppehåll, eftersom det varken funnits tid, kraft eller engagemang. Jag la ner lydnaden för ungefär ett år sedan och har inte haft någon som helst lust att återvända. Mycket för att jag har haft ett av de kämpigaste åren i mitt liv och energin har inte räckt till hundträning men också för att jag har fokuserat på jaktträningen. Om den bloggar jag ibland på Apportering till vardag och fest.
Sedan har jag haft väldigt mycket att göra med vårt roliga, roliga företag Klickerförlaget och alla nya böcker vi har gett ut och ska ge ut. Lite för mycket bara, eftersom jag har ett annat jobb också. Men under våren kommer det bli ändring på det och jag kommer fokusera på förlaget ett tag.
Quling hade oturen att komma till mig när mitt liv var helt upp och ner och han är en rätt energifylld, omogen, ofokuserad, tugglad,utbrytarkung till valp. Den kombon har inte varit så bra. Jag tittar på filmer från när Tassla var valp och konstaterar att hon hade påbörjat alla elitmoment och var klar för sin första start när hon var nio månader … Quling kan väldigt lite.
”Men det är väl bra att inte ha bråttom” säger folk, men det måste ju finnas en gråskala svarar jag. Att i princip kunna inget eller vara klar för sin första start när man är nio månader – däremellan finns ju ett rätt stort spann.
Quling ska framförallt vara min jakthund men jag saknar SÅ alla grundfärdigheter som jag lär in för lydnaden när jag tränar honom. Det är ett så stort handikapp inte ha grundläggande träningsfärdigheter på plats, det är som att ha en tom verktygslåda.
Så nu har jag bestämt mig för att det är dags att denna omogna, glada och jaktgalna valp ska få lära sig lite lydnadsgrunder. Samtidigt får Tassla hänga med och vi börjar kika på de nya klass III-momenten.
Som ett sätt att få igång träningstänket och hålla mina träningsfärdigheter i liv har jag och en kompis gett varandra på olika shejpingutmaningar som vi ska lösa inom en viss tid (annars får man bjuda på fika). Jag fick att Quling ska kunna backa frivilligt framför mig två meter.
Det var en utmaning som hette duga för det finns ingen back på den här hunden. ;) Däremot finns det en knasig valp som lätt stirrar upp sig och hoppar och studsar och blir för frustrerad. Mitt fokus är därför att han ska arbeta LUGNT. Ett steg i taget-lugnt. Eftersom hans uthållighet inte är så stor så ställer det krav på mig att vara väldigt fokuserad. Korta, strukturerade pass med tydliga kriterier. Det är asbra för på så vis blir jag ju en bättre tränare.
Vi får väl se vem som får bjuda på fika om en dryg vecka! :D
