Jag har fått hem en filosofisk valp med impulskontroll. ;-) Det känns väldigt ovant och väldigt trevligt. Han kan liksom sitta och tänka en stund innan han bestämmer sig för att handla och då gör han det godmodigt och nyfiket. Om något verkar riktigt läskigt så kryper han upp i mitt knä och tittar mot det som är farligt. Efter lite betänketid kasar han ner på gräset och trippar fram mot det läskiga. Han springer fram till varje ny människa, glatt viftande på svansen.
En valp i en korg
I dag har han sovit sig igenom sitt första åskväder. När första knallen kom tittade han upp, kollade oss och lade sedan ner huvudet och somnade om. Dammsugaren satt han och tittade på från sängen, innan han lade sig för att sova.
I dag har han också gått sitt livs första promenad, kanske fem minuter lång, och med pauser i mattes eller husses famn. Han sprang glatt både efter och före oss och bredvid de tre vuxna hundar som var med. Jag gick ofta bredvid honom i hans takt och stannade när han stannade. Han har träffat två snälla vuxna tikar som var lagom intresserade men hövliga mot honom. Plus en liten snäll hanhund som lekte med honom en stund.
Han har tagit en boll (den fick knappt plats i munnen på honom) och burit i väg med den. Dacke sprang efter och tog den ifrån honom efter bara två meter…
Och så har han sett havet. Han gick ända fram men inte i. Han försökte äta en mussla och gick orädd upp på för honom höga stenar med mig ängsligt vakande beredd att fånga om han skulle tappa balansen. Men han balanserade så fint.
Han har åkt bil igen; då sover han i min famn eller på mina axlar(!).
Jag ger honom all hans mat i handen än så länge. Fyra portioner som är lite mer rejäla men där emellan använder jag hans mat för att prägla honom på mig och för att han ska lära sig sitt namn. När jag tar fram handen så säger jag samtidigt hans namn. När han springer spontant mot mig så ropar jag hans namn, när han är framme så får han alltid lite mat. Jag har också börjat ropa hans namn när han sitter och tittar på mig – och han kommer nästan varje gång.
På morgonen är han som vildast: han biter i våra öron, näsor och sliter i mitt hår, i täcket, kudden, tröjan, skosnören, leksakerna och han får ibland ett ”valpryck” och springer runt som en tok.
Han somnar i våra knän. På natten sover han i vår säng (kan inte låta bli) på oss eller intill; han vill vara nära. På dagen har han flera gånger gått till sin egen säng och lagt sig där när vi är i rummet intill. Han sover mycket!
När han är ute kan han sitta och vippa på ett grässtrå hur länge som helst, sedan försöker han äta upp det.
Han springer själv både upp och ner för trappan in till huset, tre trappsteg (de är låga). Vid ett tillfälle hopade han ner i gräset från andra trappsteget (hjälp!) och trillade. Reste på sig, ruskade på sig och sprang vidare.
Han har inte kissat eller bajsat inne en enda gång i dag; men vi är väldigt noga med att ta ut honom efter sömn, lek och mat.
Nu ligger han utslängd i sängen och sover som en sten. Det har varit en väl intensiv dag. I morgon ska vi vara hemma hela dagen och ta det väldigt lugnt…
