Eftersom Elsa snart startar en valpkurs i Canis avdelning Göteborg & Kungsbacka och eftersom det dimper ner valpar lite här och var i min omgivning just nu, så kommer här fortsättningen på min ”favorit-i-repris” om valpträning. Båda artiklarna är publicerade i tidningen Canis för ett år sedan:

I förra artikeln Tottes lista – att träna valp inför tävling, del 1, introducerade jag grundtankarna bakom Tottes lista, som är skriven för min cocker spanielvalp Totte. Jag planerar att tävla med honom i lydnad, spår och agility. På listan finns det som jag tycker är viktigast att min valp ska kunna innan han är ett halvår gammal. I den här artikeln kommer jag att presentera några av de övningar som döljer sig bakom listans punkter.

Tottes lista

Detta ville jag att Totte skulle lära sig under sina första sex månader:

1. Sitt namn

2. Inkallning

3. Leka i olika miljöer

4. Slappna av i olika miljöer

5. Putta på min hand

6. Följa efter

7. Ta ögonkontakt

8. Flera roliga tricks

9. Bära föremål

10. Lämna föremål i min hand

11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna

12. Vänta på varsågod

Träningen under valpens första sex månader är i mångt och mycket en träning som handlar om att lägga basen för all vidare träning som jag ska göra med min hund. Beroende på vad jag vill tävla i anpassar jag grundträningen efter det.

Det absolut första Totte fick lära sig var sitt namn. Ganska långt ifrån den första valpkurs som jag gick en gång i tiden där det första man skulle lära sin valp var ”nej”… Ett ord som Totte, i skrivande stund nio månader gammal, inte fått lära sig än eftersom jag inte har någon användning av det. Hans namn har jag däremot stor nytta av att han kan.

Jag använder mina hundars namn när jag vill göra dem uppmärksamma på att mer information kommer. I en träningssituation kan det till exempel innebära att jag vill styra dem eller avbryta något som blivit tokigt. Namnet följt av sitt, kom, stopp, höger och så vidare. Namnet ska vara ett positivt kommunikationsord helt enkelt.

Mat är lika med makt
Jag använder också hundarnas namn när jag kallar in dem i vardagen, tillsammans med ett inkallningsord, så när jag lär valpen sitt namn så blir det också en del av inkallningsträningen. Namnträningen är naturligtvis lika användbar för den som inte tänkt tävla alls med sin hund.

Innan valpen flyttar hem till dig så har den tillsammans med sina syskon blivit utfodrad av först sin mamma och sedan uppfödaren. När den kommer till dig har du en gyllene chans att förstärka din hunds prägling på dig i och med att det är du som delar ut maten.

Under hela Tottes första vecka hos oss fick han all sin mat ur min hand.
Det här förutsätter förstås att din valp får torrfoder som inte är blötlagt… Alternativt att du har galonklädda fickor. Om din valp ska ha mat fyra gånger om dagen så minska varje mål lite och ha resterande mat i dina fickor både när ni går ut och när ni är inomhus.

Att lära valpen dess namn är både enkelt och roligt. Här kommer exempel på tre övningar som kombinerar namn – och inkallningsträningen och som också fungerar ”samarbetsstärkande”:

1. Mat i handen

Ge valpens alla mål mat serverade i din hand. Samtidigt, eller strax innan, du tar fram handen så säger du hundens namn. När valpen kommer springande spontant mot dig (både inomhus och utomhus) så ropa dess namn. När den kommer fram till dig belönar du med lite av maten som du har i fickan.

Efter några dagar kan du prova att ropa/säga namnet när valpen inte är på väg men heller inte är särskilt upptagen med något annat.

Så småningom kommer du kunna ropa hundens namn även när den är upptagen på annat håll. Tänk på att bara ropa när du tror att chansen är mycket stor att hunden ska lyckas – det vill säga att den kommer till dig.

2. Springa mellan

Den här leken är kul eftersom du behöver involvera (minst) en person till.

Sätt er ner på golvet. Låt valpen få lite mat eller godis hos en av er samtidigt som den personen säger valpens namn. När valpen tuggat och svalt kommer den troligtvis undersöka om den kan få mer godis.

När den upptäcker att den inte kan det och när den släppt lite av sin uppmärksamhet på person nummer ett, så ropar person nummer två på valpen. När valpen kommer fram till person nummer två så får den beröm och godis. Tänk på att ni båda har samma sorts godis eller likadana leksaker – så inte en av er har något som valpen gillar mer. Då finns risken att den bara vill gå till den personen.

Så här kallar ni valpen mellan er några gånger. Håll inte på för länge! Två eller tre minuter kan vara lagom. Även här är det viktigt att hunden får lyckas. Om det behövs kan den som belönar valpen vända upp den mot den som står i tur att ropa genom att leda runt den med en godbit framför nosen. I den positionen blir det väldigt enkelt att bara låta tassarna gå framåt och den som ropar namnet kan göra det samtidigt. Efter några repetitioner behövs inte denna förenkling göras.

3. Lämna det goda
En annan övning som du kan göra utan medhjälpare är att ge valpen lite mat ur din hand och låt några bitar falla ner på golvet eller marken. Medan valpen äter upp det som du ”tappat” flyttar du dig några meter bort. Så fort du ser att valpen ätit upp maten och inte letar efter mer så ropar du hundens namn. Upprepa sedan samma procedur flera gånger i rad.
Så småningom kan du försvåra leken genom att ropa precis när du sett att valpen tagit den sista godbiten – den ska då avbryta sitt letande efter mer för att springa till dig.  Till slut ska du kunna kalla in hunden så att den avbryter ätandet. Första gången du gör detta är ett bra tips att servera hunden en riktig jackpott. Varva gärna med att belöna lite med lek för att få lite fart i övningen.

Inför apporteringsarbetet
Nummer fem, nio och tio på Tottes lista hör till grund-grundfärdigheterna för apporteringsträning.  En bra apportering ger höga poäng så det är lika bra att göra rätt från början. Att bära och hålla i ordentligt (utan att tugga) är till exempel superviktiga färdigheter i apporteringen. Att introducera olika material tidigt är också en bra idé. Då blir det till exempel inget konstigt med metallapporten lite längre fram.

En annan grundförutsättning är så klart att det ska vara kul att komma och lämna grejer till mig. En av de absolut första övningar som jag gjorde med Totte var därför att lära honom att putta på min hand. En busenkel övning att lära in. Om du håller fram din hand mot din valp så kommer den med 99 procent säkerhet sträcka sig mot den för att nosa på den. Klick!

När Totte hade förstått att så fort min handflata kommer fram så ska den puttas på så gick det bara att överföra leken till att det ska puttas på min hand även när han har en grej i munnen. Vips, så har du leksaken i handen.

Redan den första veckan som Totte bodde hos oss visade han med all önskvärd tydlighet att alla grejer som han kom över tänkte han behålla för sig själv. Han råkade inte ens av misstag komma in med dem till mig utan gick varje gång och lade sig med sin trofé i sin säng eller en bit bort.

Jag gjorde omedelbart upp en plan för hur det här beteendet skulle bli ett beteende som var precis tvärtom – alla grejer ska till matte!

Plan för att lämna grejer
För det första så lekte jag massor, överallt och i olika situationer, korta, intensiva pass. Jag startade leken men skulle han händelsevis ha kommit för att be om lek med en leksak i munnen så skulle jag omedelbart börja leka.

Jag lekte på ett sätt så att han ”naturligt” oftast sprang mot mig och inte i från mig. Jag sprang baklänges och lät honom jaga en leksak i snöre och när han tog den så utnyttjade jag den fart han redan hade emot mig. Då stannade jag (och klickade för rörelsen mot mig, eller stannade upp och fångade leksaken i byte med godis eller mer lek direkt). Och började om igen. Rolig eller väldigt smaskig belöning är det som gäller.

För det andra så klickade jag för att han tog upp saker som jag lagt ner intill mig eller kastat en liten, liten bit. Eftersom han vände mot klicket så kunde jag snabbt langa fram godis som han ville ha och för att kunna ta godiset så var han tvungen att spotta ut leksaken som jag fångade. Här gäller det att vara snabb så att du inte förstärker fel beteende. Det är lätt hänt att klicka lite för sent och klicka när hunden redan börjat gå ifrån dig.

Ytterligare en grej som ökade hans vilja att bära saker till mig var leken med matskålen. Jag lärde honom att bära matskålen till mig så fort han ätit upp – för att då få lite mer mat. Först ställde jag ner matskålen framför honom. Minsta ansats att röra nosen mot den klickade jag för. Ganska snart började han ta i den med munnen och något träningspass senare lyfte han skålen. Då sträckte jag fram handflatan som nu var helt befäst. Han puttade matskålen bestämt i handen på mig. Jag klickade, serverade belöningen i skålen och så var saken biff.

Nu har jag en hund som efter att han ätit upp sin frukost med matskålen i högsta hugg letar upp mig var jag än är i lägenheten för att kunna leverera den.

Återvändsgränden
Så en dag fick jag ett oväntat genombrott i träningen med att hämta grejer. När jag kom hem efter jobbet så berättade husse att han och Totte hade lekt en stund under dagen. Leken gick ut på att husse kastade några roliga pipgubbar mot en vägg två meter bort. Totte sprang fram, tog pipgubben och satte i väg i full fart mot sin säng. Det var bara det att flyktvägen spärrades av husse – Totte befann sig alltså i en återvändsgränd.

Totte var helt enkelt tvungen att passera väldigt nära honom om han skulle kunna rymma någonstans med sitt fynd. När Totte skulle passera så klickade husse. Klicket gjorde att Totte släppte leksaken och tog den godbit som erbjöds. Omedelbart som han hade svalt den så kastade husse i väg pipgubben igen. Efter bara några repetitioner kunde husse backa och snart stod han i hallen, kastade leksaken genom hela långa vardagsrummet och Totte hämtade den glatt och lade den i husses hand.

När jag fick se detta så släpade jag ut ekipaget på gräsmattan och det funkade lika bra där. Även med föremål i metall, plast, trä och tyg i olika former och storlekar.

Följa efter och ta ögonkontakt
Bland den allra tidigaste träningen med Totte fanns också leken ”följa efter”. Också den är enkel och rolig att lära in. Den kan göras både med valpen framför dig medan du backar och den kan göras som en lek där valpen ska komma i kapp dig och glida upp vid din sida.

Grundtanken i den här övningen om att jag vill att mina hundar ska söka upp mig igen och igen utan att jag ber om det. När jag rör mig så ska de hänga på. Till exempel vid förflyttningar på tävlingsplanen. Men det här instrumentet går att finslipa så att det handlar om att hitta en position vid min sida som jag kan utveckla till ett fotgående.

Börja träningen med att leka med valpen. Avbryt leken plötsligt och vänd dig om och gå din väg. De flesta valpar som gillar att leka (och det gör så klart din valp eftersom ni har tränat det) följer då efter. I samma ögonblick som valpen kommer upp vid din sida så kastar du ner leksaken på marken framför hunden och fortsätter leken, helt kort. Gör sedan om samma procedur. Jag vill även att valpen ska ta ögonkontakt i den här situationen. Så småningom länger du stunden som hunden går vid din sida innan leksaken kommer fram. Här går det också att variera med godis.

När eller om träningen övergår till att belöna position så gäller det att hålla på kriterierna. Var exakt vill du att valpen ska vara för att belöningen ska presenteras? Tänk på att alltid träna en sak i taget.

Ta chansen
Ett ännu enklare sätt att träna position på är den övning där du backar och hunden följer efter framför dig. Tänk bara på att hundens huvud ska vara i höjd med ditt knä. När hunden är säker på den här övningen så kan du bara börja gå framåt istället. Då har du plötsligt din hund bredvid dig, i rätt position. Läs mer om den här grundfärdigheten i ”Lydnadsträning i teori och praktik” (Egtvedt och Køste).

Sex månader går så fort. Snart kommer det en tid då valpen blir mycket mer utåtriktad och modig. Den upptäcker omgivningen och lämnar dig kanske glatt för att undersöka den. Den börjar bli könsmogen med allt vad det innebär. Om du har grundtränat valpen från den vecka den kom till dig så har du goda förutsättningar att klara dig igenom den efterföljande tiden utan allt för många obehagliga överraskningar.

När valpen är så här ung är den verkligen formbar och du har chansen att lägga grunden för ett väldigt gott samarbete längre fram. Missa inte den chansen!