Totte och jag har haft några vilodagar men igår satte vi igång med kedjorna igen. (För dig som inte följt min träning att ta bort pip/ få mer tystnad så kan ni läsa om det här.) Min andra kedja, som jag nu har tränat i fyra dagar, sex gånger per dag, såg ut så här:

Luktdiskriminering (30 sek)

Sitt kvar (ca 30 sek)

Frivilliga sitt från stå (30 sek)

Frivilliga läggande under gång (1 minut)

Första dagen hade jag nio pip och andra dagen tio. Pipen kom fram för allt på sitt kvar men också en del på sitt från stå.

Jag tror att det i dessa två övningar handlar om två olika sorters pip, i sitt kvar handlade det om förväntan och i sitt från stå handlade det om att han inte förstod uppgiften (jag fick mixtra en del med den för han sätter sig så att han flyttar in rumpan och är stilla med framtassarna, jag vill ha tvärtom).  När han förstod vad jag ville så slutade de pipen helt att komma. (Här har jag börjat fundera på om jag ska pausa på olika sätt, mer om det vid ett annat tillfälle).

I sitt kvar använde jag de två första dagarna en skål med godis som externbelöning. Efter fem eller tio sekunder pep han. När jag då tog undan skålen ”OJ, hoppsan, ett pip!” och gav Dacke godiset (rätt gräsligt negativt straff om ni frågar mig!) för att sedan börja om igen med övningen, så kunde han varje gång sitta längre utan pip, ungefär tio till femton sekunder. Men varje gång vi gjorde övningen på nytt i en kedja så pep han efter fem – tio sekunder.

Ingen lärdom dragen där kan man tycka. Men så var vi, efter två dagar utan träning, ute och tränade med Elsa och Diesel. Jag hade glömt skålen och tog fram hans älsklingsleksak, en liten pipgubbe och satte den som externbelöning. Han pep efter fem sekunder. Jag började då leka lite med den själv och lekte lite med Elsa. Detta gjorde honom väldigt upprörd; han skällde ut mig efter noter, fortfarande sittandes stilla dock. Jag fortsatte att leka utan honom och lät honom sitta tyst en stund innan vi började om igen. Nästa gång han pep gjorde jag samma sak, denna gången skällde han inte på mig.

Därefter slutade vi träna för dagen utan att ha förbättrat statistiken alls.

OCH SEDAN FICK HAN SOVA PÅ SAKEN.

Idag när vi tränade var jag åter inomhus med skål men han var HELT tyst igenom alla sex passen! 100 procent tystnad!

OCH vi kunde öka tiden han skulle sitta stilla tyst från tio sekunder till femtio sekunder på de sex treminuterspassen. Inte tillstymmelsen ens till ett litet väsande! Han sitter blickstilla med blicken på mig, jag däremot tittar inte på honom utan snett åt sidan.

Duktig liten cocker! Jag ser redan fram emot träningspasset i morgon för att se om detta var en lycklig slump (det tror jag inte) och hur det kommer att gå då.