Jag har med stort intresse läst de bloggar och kommentarer som följde på mina inlägg om Adekvat kritik mot klickerträning? och Klickersjukorna igen.

Två saker slår mig: Det finns några utmaningar för klickertränare som verkar vara gemensamma och flera känner igen det jag skriver i min första text (Adekvat kritik…). Jag tänker återkomma till detta i texter framöver.

Det andra är att jag ibland  får höra från folk att de klickertränar men inte ”enligt canismodellen”. Detta har alltid gjort mig väldigt förvirrad eftersom jag själv, Canis-instruktör sedan fyra år, inte vet vad det är för modell… När jag frågar folk vad de menar så får jag lite olika svar; de kanske inte baklängeskedjar, de använder lockande, de styr hunden lite mer osv.

Men:
Det finns egentligen inte någon canismodell. Den minsta gemensamma nämnaren för instruktörer inom Canis är att vi har fokus på att belöna rätt beteende, att hundarna ska kunna erbjuda frivilliga beteenden, att vi använder en belöningsmarkör och att vi försöker hålla oss ifrån att gå in i huvudet på hundarna allt för mycket. Canis är en stor och brokig organisation där det finns utrymme för varje enskild instruktör att vara kreativa kring hur de lär ut hundträning med fokus på klickerträning.

Dock kan du som är elev på Canis hundskola urskilja några teman som vi gärna understryker, tydligast kanske i tränarutbildningen; vikten av att få en en hund som erbjuder frivilliga beteenden med minimalt med hjälper, att det är viktigt att få stimuluskontroll på dessa frivilliga beteenden, hur man ska veta när det är dags att gå vidare när man håller på att forma ett beteende (eller gå tilllbaka för den delen), och hur man genom baklängeskedjning kan sätta ihop de färdiga delarna till färdiga moment.

Observera att dessa teman inte innebär att vi ALDRIG använder hjälper att vi ALDRIG framlängeskedjar och så vidare. Det är nog rätt så individuellt faktiskt. Det är inte svart eller vitt, det finns absolut en gråskala.

Och alla dessa teman är ganska grovhuggna; bakom dessa ord döljs en mängd andra ingredienser till exempel (om du tränar för mig) ett stort fokus på belöningsutveckling, i möjligaste mån inlärning genom positiv förstärkning och avgränsning (hindra hunden att belöna sig själv) men jag undviker i det längsta att träna med negativt straff (och då menar jag så att säga ”aktivt” negatvit straff- tex att sno leksaken och säga ojojoj).

Jag försöker fram för allt anpassa träningen till det ekipage jag har framför mig. Vissa hundar (och människor) verkar det funka bättre för om de får (använda) lite mer hjälper, andra behöver hjälp att inte fastna i perfektionism, vissa får ett genombrott när de snöpligt går miste om leksaken mitt framför nosen när de gör fel osv osv.

Jag tänker skriva mer om de svårigheter jag och andra har tagit upp (inklusive en del missförstånd) och vad jag tycker utmärker bra klickerträning men det här får vara allt för nu!

 

 

 

 

 

–