Jag tycker jag är rätt bra på att tänka långsiktigt med min träning. Till exempel började jag tidigt med att lära Totte vittringen och alla skiften i fjärren även om jag visste att vi troligen inte skulle vara i klass 3 än på något år eller så. Men båda dessa moment tar ju tid att får riktigt bra.

Men av någon anledning är det två moment som jag dragit mig för att påbörja. Det ena är rutan och det andra är dirigeringsapporteringen.

Rutan har jag dragit mig för mest för att jag inte är nöjd med Tottes tempo. Fy 17 vad den hunden kan springa fort! MEN den farten är rätt svår att få fram på en appellplan och jag har mest tänkt på olika sätt att träna det men inte kommit till skott. Jag har gjort några halvhjärtade försök men, äh, inget systematiskt.

Tack vare Siv fick jag ÄNTLIGEN ändan ur vagnen. Ni har väl läst Sivs julkalender? Om inte så marsch in på hennes blogg så fort ni läst det här! 24 bra tips från en kalasbra tränare, bara så där, med film och allt.

Siv visade hur hon jobbar fram att få sina hundar att fokusera framåt för att springa rakt ut från henne (med rutan i åtanke). Här kan ni läsa det inlägget och se filmen.

Jag inspirerades av hennes arbetssätt och bestämde mig för att se om det här var en bra metod för Totte. Tog Totte och boll och uppsökte närmsta långa gräsmatta. Kastade bollen några meter bort, höll i Tottes sele och sa ”UT” samtidigt som jag släppte så fort han drog mot bollen. Han kastade sig glatt över den. Efter bara några repetitioner kastade jag bollen så långt jag kunde (jag är en usel kastare för tillfället eftersom jag har en inflammation i höger arm – jag är högerhänt – och måste kasta med vänster). Jag kastade när Totte inte såg, medan han stod och åt godis ur min hand, eftersom jag inte vill att själva kastet ska vara det som drar honom ut.

Och hur bra gick inte det då? Kalasbra! Full rulle ut mot bollen! Nästa träningspass ska jag ta med musmattan och byta ut den mot bollen.

Det var ju kul det här. :o)