Ja jösses, snacka om berg- och dalbana! Torsdagens drama slutade med en pigg och glad hund som sov hela natten och kunde behålla all mat han fick.

På fredagen var jag tvungen att ta med honom till kursens andra dag eftersom husse var bortrest och jag ville i alla fall vara med som observatör. Men Totte kändes så fin att han fick vara med och träna lite också! Vem hade väl kunnat tro det dagen innan…

Visst, vi tog det jättelugnt och han var inte på topp när det gällde energinivå så klart men han var glad och med och vi gjorde bara lugna grejer.

Och han kunde faktiskt koppla av fantastiskt fint långa stunder, jag hade tagit med hans säng som han rullade ihop sig i och sov i. För första gången somnade han också i sin bur på en träning, inget ont som inte har något gott med sig, hrm…

Nåväl. Långa stunder av ”min” träningstid satt jag och pratade med Maria men vi fick också tränat en del saker. Först och främst tittade vi på – eller ska jag kanske säga lyssnade vi på – hans ljudande. Jag fick ett verktyg till med mig i det arbetet, nämligen omvänt lockande. Jag fick prova att ta fram ett omvänt lockande dels förebyggande i situationer då det är högrisk för ljud och dels blixtsnabbt då det kom ljud. Resultatet blev en hund som knep igen och höll  – i stort sett -tyst. Jag kommer publicera ett eget inlägg om detta, med tillhörande film.

Vi fick också prova uthålligheten genom att göra en tävlingsmässig ingång på plan och därefter en liten kedja. Det gick kalasfint. Fram för allt skötte jag mig och jag både andades ;O) och rörde mig lugnt hela den minut som kedjan varade. Samt värmde upp bra. Vår kedja var ingång, halt, förflyttning kommendera ”runt” (springa runt ryggsäcken) kommendera sitt på vägen in, gå in vid hans sida och sedan börja gå igen – belöna. Så här såg det ut:

Jag tappade honom i förflyttningen och den förflyttningen hade jag inte räkna med. Jag hade i min skalle ritat upp att jag skulle skicka honom runt ryggsäcken direkt från halten. Men vi gjorde inte halt där jag trodde. Haha, så himla komiskt – jag kommer DIREKT ur balans om inte allt är precis som jag tänkt mig. Detta måste jag ju träna massor på!!! En tävlingsledare gör ju sällan precis som JAG tänkt mig om man säger så.

Vi fick även tränat lite framförgående. Jag började ju träna det med riktningstarget i somras, men jag blev inte nöjd med det för han travade iväg alldeles för fort. Och det blir ingen bra träning för oss om jag ska behöva bryta och bryta och bara klicka för långsammare steg. Så jag lade det på hyllan då. Tänk att bara HUR jag kastar godiset kan spela så stor roll för hur vi kommer vidare! Även hur jag påbörjade en ny repetition blev viktigt:

Det ska bli jättekul att jobba vidare med framförgåendet till nästa gång.

Vi kikade också lite på fjärren, särskilt sitt från stå. ”Det är det svåraste skiftet så ni som har unga hundar tänk på att träna in det tidigt” sa Maria. Det var lite skönt att höra att det som är svårt för oss oftast är svårt för andra också :O). Jag fick rådet att dela upp sitt från stå i ännu mindre steg – ett litet ryck bakåt, ett ryck bakåt där även framtassarna börjar röra sig och så vidare – och att få in ett ännu större lugn i träningen av det frivilligt. Samt fortsätta med bamse-tänket. LUGNT och fint.

Mina mål till nästa träningsträff:

  • Kunna göra fritt följ 30 meter med svängar (och omvänt lockande som hjälp).
  • Kunna göra tävlingsmässiga kedjor som är 2 minuter långa (gärna med nonsensmoment)
  • Kunna göra snygga, tysta förflyttningar mellan olika moment (T ska liksom haka fast i mig)
  • Kunna gå 10 meter rakt fram i framförgåendet
  • Kunna göra 1:ans apport (det kan han redan hyfsat men jag vill ha in den i den här träningen)
  • Ha utvecklat sitt från stå så att jag kan belöna delarna i skiftet
  • Påbörjat krypet

Detta ska jag förbättra med mig själv:

  • Jag ska inte hålla reda på Totte – han ska hålla reda på mig
  • Vara rak i ryggen, ha blicken fäst rakt fram, inte i Tottes ögon, eller bli hängande över honom utan snarare dra mig ifrån honom
  • Vara lugn och metodisk i alla övergångar och utförande av moment; ställtid och långsam belöningstakt
  • Vara snällare mot mig själv och se framgångarna jag gör

På tal om förbättring så berättade Maria även att när hon får återkoppling av sina coacher så vill hon ha det i form av svar på frågan ”Vad är viktigast just nu att förbättra?”. På så vis slipper man höra vad man är dålig på (vilket ju inte är så kul), istället blir återkopplingen konstruktiv. Att ge återkoppling är ju jättesvårt men jag gillade den frågan, den kan nog bidra till att göra det lättare för mig att både ge och få återkoppling.

Sa jag att träningsgruppen är helt underbar? Så himla duktiga, ambitiösa, trevliga och vänliga människor och roliga hundar att följa! En ynnest att få vara i en sådan grupp. Jag längtar så efter nästa träff. Vi ska ses med tvåmånadersintervaller tre gånger till nu. Så nu ska vi bara hålla oss friska, inte tugga på små armar till exempel. Och träna. Massor.