Den här lille gubben har ställt till det lite för oss den senaste veckan.

 

Eller rättare sagt, den här lille gubbens arm som ju hamnade på fel ställe. Tottes mage har gått upp och ner i en vecka nu men det märkligasta av alltihopa är att vi ju har haft några helt grymma träningspass trots det. Korta visserligen men även ett längre och svårare på GMBK häromkvällen.

Jag har ju också blivit väldigt duktig på att lägga ner träningen så fort jag märker att han är i obalans, eller bara göra en typ av träning som han är ok med att göra, som till exempel grundövningar i jakten som vi gör på promenaderna.

Men igår var det tvärstopp. Det var faktiskt väldigt länge sedan som vi hade ett sådant totalt tvärstopp. Och tyvärr kom det en dag då jag stämt träff med några av mina goda träningskompisar från Maria-kursen, jag var laddad till tänderna och hade planerat en massa grejer som vi skulle göra.

Det blev inget med det kan jag säga. Vet ni hur knäckande det är att ena dagen, eller flera dagar i rad, ha en nästan helt tyst och energifull hund som kan gå 20 meter med vinklar och så vidare för att nästa dag inte kunna gå en meter?

Jag måste berömma mig för att jag inte sedan tidigt i höstas haft ett sådant där riktigt fall ner i källaren då jag blir så himla modfälld och ledsen när det inte funkar. Men i går hamnade jag på understa källarplanet. För jag hade precis börjat hoppas igen. Jag hade precis börjat bläddra i tävlingskaldendern. Och det är ju livsfarligt.

Totte är faktiskt lite bättre, har fått högre energi och bra avföring, förutom att den där armen ställde till det nu då. MEN han är ju inte helt bra än. Jag måste tänka på detta först och främst. INTE ha några förväntningar. VARJE dag är en ny dag. Hälsan går först.

Jag har uppföljande samtal med min mat- och näringscoach varje vecka. Vi justerar ibland något litet här och något litet där för att hitta det optimala för Totte. Tanken är att han ska bli så bra och fin att vi ska kunna tillföra tillskott som hjälper kroppen att räta upp problemet själv. Men dit har vi inte kommit än, för han är inte tillräckligt bra än.

Han äter just nu lättkokt vom, vitt paraboiled ris, kalk och järn. Sedan vi började lägga till järnet har han faktiskt blivit lite piggare. Hans mage har dock fortsatt att bullra. Magar ska inte bullra. Knorra  lite när de är hungriga möjligen men det ska inte klucka och bullra i dem. För några veckor sedan tog vi bort morötterna som han fick (de var mest till för utfyllnad) och då minskade bullrandet direkt. Efter armincidenten fick han även vila från isterfettet som han då fick och då försvann kluckandet helt.

Så visst är vi på rätt väg men jag tycker det går för långsamt. Jag skulle vilja att hans kropp fick lite mer hjälp att räta upp det här själv. Jag skulle vilja ge honom akupunktur.

Jag har personligen otroligt god erfarenhet av akpunktur, även om det är många år sedan nu. Jag har även en vän som blev helt fri från sin ulcerös kolit (som var väldig allvarlig med mkt medicinering) efter tre behandlingar av en skicklig akupunktör (det var över tio år sedan och han har inte fått ett endaste återfall). Det den akupunktören gjorde vara att stärka andra organ och kroppens egna resurser, han fokuserade alltså inte på tarmen utan på allt runt omkring.

Så jag har försökt att hitta en akupunktör. Som kan behandla djur. Men jag hittar ingen! Det får inte vara någon som gått en liten termin och lärt sig sätta nålar utan det måste vara en som är ordentligt utbildad. Gärna också inom traditionell sjukvård eller djursjukvård.

Så nu undrar jag: Känner någon där ute till en bra akupunktör som behandlar hundar? Helst i hyfsad närhet av Göteborg (några timmar kan jag köra) men alla förslag är intressanta – eventuellt kan den ene rekommendera den andra.