Jag vet inte om det är ett friskhetstecken, understimulering eller om det bara är vårkänslor eller kanske en kombo, men Totte har väldigt hög energi på våra promenader just nu. Dels springer han som en TOK när jag släpper honom (och alldeles för långt bort!) och dels hamnar han väldigt lätt i sorkletardimma så fort vi kommer nära en äng.  Han hittar på så mycket bus just nu så jag börjar undra över hur gammal han egentligen är (snart 3!). Följsamhet, vaddå? Gone baby gone.

Detta i kombination med att vår (för några månader sedan) ack så fina inkallning  har haft en stadig utvecklingskurva rakt nedåt den senaste månaden kan bli besvärligt. Häromdagen hämtade jag honom i ett kärr efter att ha tröttnat på att stå bakom ett träd och gömma mig. Jag stod bakom det där sabla trädet i sju minuter. Sju minuter kan kännas som en evighet! Han brukar faktiskt leta upp mig ganska snart om jag gömmer mig, men nu var han helt väck i skallen. Han strosade runt i det där kärret och stack huvudet i varje tuva och bökade runt. Njutningsfullt. Inte en blick åt mitt håll.

Idag var Elsa här med de gula och vi gick ut för att kika på några nya övningar som hon kommit på. Totte fick upp ett spår och försvann. Bara så där. Svansen slår som en propeller och han är helt tokigt. Och döv. Vi som har haft så fina promenader i minst ett halvår nu, han har inte stuckit och vi la bort långlinan i höstas (efter att förra sommaren haft en period av galenskap efter en olycklig kaninjakt).

Det svåra med att upprätthålla en bra inkallning på Totte just nu är att mina belöningsmöjligheter är begränsade. Förvisso tycker han det är gott när jag öppnar en hel snusdosa med ris och vom men ÅH tänk på den tiden då jag kunde servera korv eller kyckling! Sorkar vinner oftast över vom och ris, tyvärr.

Dessutom har jag strulat till det med inkallningen eftersom jag försöker befästa jaktinkallningen som är att jag visslar fem korta signaler i pipan. Och jag har flyttat ut den signalen i alldeles för svåra miljöer för fort, vilket innebär att han har fått misslyckas för många gånger. Han kan inte den tillräckligt bra helt enkelt.

Så det är bara att backa till att vissla på spontana inkallningar (att han kommer till mig frivilligt och jag lägger på signalen samtidigt). Och att vissla i lätta situationer. SAMT att lägga på super-duperbelöningar, vilket just nu är snusdosan med mat. Och att göra riktigt många lyckade repetitioner så det blir flyt på beteendet. Då glömmer han bort sorkarna.

Det där rätt maniska leta-efter-sorkbeteendet får inte fortsätta. Det är så otroligt självförstärkande! Så det blir till att jobba sig över de ängar där sorkarna är frekventa, eller koppla vovven. När jag jobbar mig över så låter jag honom söka efter kaninbollar eller dummies. Det tar ju förstås en stund att förflytta sig över en äng om man (läs: Totte) måste göra det i zick-zackmönster. Men det är bra träning. (Det går ju också att leka sig igenom svåra passager förstås). Ibland får han springa runt lite efteråt som belöning innan jag kopplar och tar oss vidare utan sorkletning.

Men det märks att vi inte tränar ens en bråkdel av det vi gjorde innan, han börjar kännas minst sagt förvildad… Måste nog ta och styra upp det här ännu lite mer. Och nu blir det långlina igen ett tag, för så här kan vi INTE ha det.

Bushund.