Jag fattar ärligt talat inte vad det är jag har gjort, som inte lyckats med att få Totte att vilja komma och lämna grejer till mig. Hur svårt kan det vara? Jag har varit medveten om hans vilja att behålla allt ända sedan hans andra dag hos oss, jag skrev till och med om det i bloggen.

Hur som helst så har jag ju gjort en plan där jag ska leka med honom mer medvetet med fokus på avlämnandet. Klicka för lyftandet, bära matskål och hej och hå. I den planen ingick dock inte mitt starkaste kort; Ludvig.

Ludvig är Tottes husse. Han älskar hundar men kan inget om hundträning. Han har aldrig hållit i en klicker. Han gosar, leker och promenerar med vovvarna.

Så i dag skulle jag och Dacke i väg och Totte och husse stannar hemma. Och leker en liten lek som de tydligen brukar leka. Ludvig kastar en liten pipgubbe mot en vägg, den studsar ner på golvet och Totte tar den. Denna gången tog Totte pipgubben och sprang sedan mot Ludvig för att passera honom (det var det enda hållet att springa åt) och när han passerar husse får Ludvig en snilleblixt.

Han går och hämtar klicker (!) och godis. Sätter sig så det blir en återvändsgränd för Totte och kastar. När Totte tagit leksaken springer han mot Ludvig (för att komma förbi) som klickar (”jag fastnade lite i den med tummen ibland”) och serverar godis. På ett nafs fattar Totte grejen. Efter fem minuter står Ludvig i hallen, kastar pipgubben genom hela vardagsrummet, Totte hämtar och kommer HELA VÄGEN TILLBAKA!

Ridå! :-D

Jag skrattade så jag grät när jag kom hem. Där stod jag med min hela klickerkompetens och alla planer…
Sen var jag tvungen att släpa med dem ut på gräsmattan och lät Ludvig kasta träpinne, penna och sked och det var inga problem.

Ja kära nå´n.