Enligt min nya paroll ”gå så fort fram som du kan” har jag den senaste tiden lärt Tassla vittringsapporteringen. Inte hela momentet klart för tävling förstås men jag har gått busfort framåt och höjt kriterierna varje träningspass. Så jag har gjort själva markeringen (att frysa på en lapp med nosen) och luktdiskrimineringsbiten (att hitta min doft) samt satt ihop dem båda, på fyra dagar.

Det började med att jag för drygt två veckor sedan lät Tassla frysa med nosen på en postit-lapp i min hand. Sedan gjorde jag inget på en vecka men därefter bestämde jag mig för att göra lite varje dag och se hur fort fram jag kunde gå. Jag har tränat några pass om dagen:

Träningspass 1: Frysa med nosen på post-it-lapp i min hand.

Träningspass 2: Flytta lappen från handen till väggen. (På detta passet satte jag på lite omvänt lockande för att få fram en längre markering, vilket jag fick, och jag kunde tar bort det omvända lockandet redan innan passet var slut utan att markeringen blev kortare).

Träningspass 3: Flytta lappen runt på olika ställen på väggen och ner på golvet samt minska lappen till en fjärdedel så stor. (På detta passet satte hon på nosen och började leta efter lappen på väggen.)

Träningspass 4: Byta ut lappen till en tejpbit.

Träningspass 5: Lägga ut bestick utan doft bredvid tejpen med doft. Flytta in tejpbiten bland besticken och sedan på ett bestick. Strunta i tejpen och bara lägga doft på ett av besticken.

Förutsättningen för att kunna höja kriterierna har varit att jag sett att träningen hela tiden gått framåt. Så fort hon har fattat ett kriterium så har jag belönat det generöst ett par gånger, tagit en paus och sedan börjat på ett nytt träningspass där jag först repeterat det förra kriteriet och sedan höjt igen.

När jag började med tejpbitarna blev det tydligt att Tassla markerar golvet där jag tryckt doft på tejpbiten – det hamnar ju så klart doft utanför tejpen också :) – och hon markerade då golvet. Duktiga lilla hund, hon har verkligen näsan på i alla fall! Tyvär såg jag inte det direkt, så jag gjorde en del antiträning…

Men jag löste det till slut med att flytta  till en ny plats på golvet varje repetition, en plats som inte var kontaminerade med min doft.

När jag gick över till att lägga doft på besticken så satte jag först tejpbiten på besticket. Sedan körde jag helt utan tejp och bara ett doftande bestick. Det gick också bra – hon valde rätt MEN nästan direkt kom det ett lyft. Och inte bara ett utan flera. Då testade hon för att se om det här nu kanske blivit en lyftaövning och började även lyfta de andra odoftande besticken…

Så där tog min gå-fort-fram-övning slut, den var kul! Men jag blev slarvig och utvärderade dåligt, så nu ska jag ta det lugnt igen.

Nu ska vi gå tillbaks till tejpen och nosmarkering för jag vill inte att hon ska lyfta än på länge. Urvalet ska vara snorsäkert och då tror jag på många felfria repetitioner, först utan bestick/pinnar och sedan med. Jag använde bestick för att en del hundar är mindre benägna att lyfta bestick än träpinnar men glömde att Tassla ju lyfter allt :0). Fast jag tror hon skulle lyfta träpinnarna ännu fortare ändå…

Jenny kom som vanligt med en smart idé – att träna på föremål som inte går att lyfta. Så jag funderar nu för fullt på vad jag har här hemma som jag kan lägga in i träningen som inte går att lyfta. Om hon lär sig att bara markera de föremålen så kan jag kanske börja smyga in bestick igen sedan…

Innan hon sedan får börja lyfta tänkte lägga jag börja generalisera vilket innebär att jag kommer träna på olika ställen och börja mixtra med avstånd (att hon får springa fram en bit till pinnarna). Men hon ska inte få lyfta än, jag vill att urvalet ska vara grymt säkert innan dess.

Med Totte kom inte lyftet förrän jag satte på fart! Det tog lång tid med andra ord. Jag hade generaliserat och tränat i månader med nosmarkeringen. Men när farten kom på så lyfte han fel pinne – nästan för första gången. Men då hade han ju 100-tals bra repetitioner i huvudet så det var lätt att komma på banan igen.

Detta är nog världens roligaste träning!