Jag blev så otroligt fundersam under ett träningspass tidigare i veckan. Jag hade värmt upp, Tassla var jättefin och med på allt och vi gjorde många bra, raska ingångar på plan med fin attityd och fint fokus. De andra hundarna i min träningsgrupp var också på plan och som vanligt struntade hon i dem.

Så skulle vi då köra en tävlingsmässig kedja. Det är så vi ofta gör i den här träningsgruppen, vi värmer upp och sedan kommenderar vi varandra i valfria moment, ett ekipage i taget, som på tävling.

Och vad händer? ”Tävlingsledaren” kommer fram mot oss och välkomnar oss in på plan, tätt följ av ”skrivaren”. Jag börja gå in och efter två meter börjar Tassla smyga bakom mig, tävlingsledaren är då ganska nära oss på min vänstra sida. Sedan börjar Tassla nosa. Och det fortsätter hon med igenom hela vår kedja. Detta har hänt ett par gånger förut och nu blev det dags för mig att fundera på vad det är som egentligen händer.

För nosandet kommer oftast inte en bit in i den tävlingsmässiga kedjan så jag kopplar faktiskt inte det till uthållighet primärt utan det är något annat som inte stämmer. Det är något jag gör och något som situationen gör som påverkar Tassla omedelbart.

Efter en del funderande (är hon stressad? är hon sjuk? har jag gått för fort fram? hormoner som spökar? osv osv) så kom jag på att jag ju slagit ihop två rätt svåra träningsgrejer. (Oh no! Lumping!). ;) Dels har jag i dessa situationer gjort längre kedjor än någonsin SAMTIDIGT som jag låter mig kommenderas. Alltid dessa i kombination!

Eftersom mitt Trassel är en smart tjej så hon troligen lärt sig att så fort någon står och gapar (något som hon tidigare inte brydde sig om alls) så blir det trist och konstigt. Matte går så där stelt och konstigt och det blir rätt tråkiga belöningar och mycket ska hon göra dessutom.

Det är verkligen att antiträna tävling som jag ägnat mig åt, med andra ord. Hoppsan!

Fortsättningsvis blir det träning på detta vis: Kedjor i ”otävlingsmässiga” situationer där andra hundar är på plan och ingen kommenderar. Tävlingsträning (med detta menar jag egentligen kommendering) när jag shejpar och leker och tränar delmoment och då jag belönar mycket och roligt. När båda funkar – det vill säga då Tassla håller en fin attityd i båda situationer så kan man börja fläta in den här träningen i varandra OCH övergå till att göra göra allt fler kedjor i tävlingsmässiga situationer.

Jag har anmält mig till en tävlingsträning om drygt två veckor. Inte för att vi är klara för att tävla (hade vi varit det hade jag ju anmält till en tävling :)) utan för att jag vill prova att vara i den miljön och ändå få belöna lite när som. Idag när jag pratade med bästa Jenny om det så sa hon ”om jag vore du så hade jag ägnat det tillfället helt och hållet till att ladda situationen med massor av glädje och lek och belöningar, inte hamna i fällan att testa att se hur lång kedja som kanske kan funka”. BRA, bra, bra tänkt! Jag ska smida en plan med det fokuset. Återkommer när jag smitt färdigt!

:)