Idag knäckte jag en nöt på träningen. Målet med dagens träning var att få till en mer peppad Tassla i ingångar på plan och sedan få med den känslan och attityden in i fotgåendet. Jag tänkte att jag skulle belöna lite roligare och därmed höja värdet på de här delarna i början av ”tävlingen”.

Men det är ju så lätt att göra som man alltid gjort. Jag gjorde några ingångar och belönade med häftig lek. Det gjorde kanske lite på intensiteten men det räckte liksom inte för att få till det lilla extra. Det hjälper inte alltid att göra MER AV SAMMA SAK när man ska knäcka en nöt. Man kanske måste göra NÅGONTING HELT ANNAT.

Jag fick bara ett infall och började väsa med Kalle-ankaröst till Tassla innan vi skulle gå in för att tävlingsträna klass I. Jag väste lite, gav en godis, flyttade mig några steg, väste, gav en godis osv. Och Tasslas öron åkte liksom upp, så gott nu ett par cockeröron kan lyftas – och hon såg helt tokpeppad ut. Och hängde på med mycket bättre attityd in på plan. Som dessutom höll långt in i fotgåendet. Och vi fick det på film (tack Jonas och tack Jenny för dirigeringen):

Överhuvudtaget blir känslan bättre och bättre när vi går igenom hela programmet. Idag tappade hon bort sig mellan apporteringen och hoppet och började nosa, det blev lite svårt för mig att få kontakt (jag fick ta tag i halsbandet och leda henne med mig till sist och så kan jag ju inte ha det) och jag tror helt klart det handlade om utebliven belöning. Men sedan gjorde hon hoppet jättefint när vi väl samlat ihop oss. Det är ju bättre att hon tappar koncentrationen mellan momenten än mitt i om man säger så… Och det här var första gången som vi från och med läggande under gång endast belönade tävlingsmässigt. Så jag är rackarns nöjd med Trasslet!

Jag funderar på att baklängeskedja de tre sista momenten i klassen, så hennes förväntan på slutet höjs.

Hon ställde sig på läggandet i dag igen men då gav jag bara kommandot igen och då la hon sig igen. Dock gjorde jag typ tretton dubbelkommandon ;) så det får jag banta bort. Jag vände mig nästan om, böjde mig fram och sa högt och nästan lite argt ”lägg”. Bäst är förstås om vi slipper det där dubbelkommandot, jag får träna på bara. Men skulle det skita sig så kan jag lägga henne på ett andra kommando i alla fall, bättre det än att nolla momentet.

Jag börjar bli trött på 1:ans moment nu. Jag vill tillbaks till att träna elitmomenten! Men, men har man anmält sig till tävling så har man. ;) Och vilket lyxproblem – jag är så tacksam att jag har en träningsbar hund!