I går var vi och tränade med deltagarna på Siv-kursen. Det är superkul att träna ihop med en grupp som man har följt under några månader! Alla gör framsteg och alla gläds med varandra, det känns väldigt fint och bra.

Idag fick Totte hänga med och jag kände redan innan på dagen att det här kommer bli bra – för han var på bra och busigt humör.

När de andra använde sin tid till lydnadsträning så tvingade jag alla att släpa agilityhinder när det var dags för min träningsstund. (Totte var dock med och låg alldeles stilla och tyst platsliggning, som är ett av hans paradnummer, sötnöt.) Vi släpade ut både det ena och det andra som Totte aldrig tränat på förut. Som gungan och däcket.

När jag tittar på filmen så ser det helt livsfarligt ut. :) Jag håller på att slå krokben på mig själv vid varje framförbyte och ett par gånger är jag väldigt nära att springa rakt in i hinderstödet. Min målbild är att kunna se lika elegant ut som Cecilia på den här filmen när hon handlar Fannys Epic – det ser ut som en dans. Hehe, vi har en bit dit om man säger så… Herregud, jag känner mig som en elefant! :p

Kul är det hur som helst! Och jag har sagt det förut men det tål att upprepas: När Totte mår bra och är glad då är jag som gladast! Det är så roligt att se honom så glad. Och han var värsta myskillen idag och fick gå runt och bli klappad av alla och skrota omkring bäst han ville, när vi inte tränade. Det är guld värt att han får trevliga och lugna upplevelser av träning – utan gnäll och skrik som det blir så fort jag stoppar in honom i buren.

Tack alla fina träningskompisar för ett fantastiskt roligt träningspass!