Häromdagen på träningen var jag förföljd av en som tänkte högt och kommenterade allt jag gjorde. Samtidigt var det en annan som hela tiden gick i vägen och kastade saker och ropade och hade sig.
Så irriterandet, kanske du tänker nu, men nej, nej inte alls! :)
Att ha en som går bakom och säger högt vad hon tänker är superkul och bra. Åsa fick uppgiften att gå en meter bakom och säga det hon såg och tänkte. Hon sa saker som ”bra rakt” ”tittar bort” ”lite bakom” ”sitter snett” bra rakt” osv vilket ger mig info som jag omöjligt kan se om jag inte går och vrålstirrar på hunden eller har en spegel.
AK fick dessutom lägga på rejäla störningar och Tassla är verkligen urduktig! Även om hon kommer av sig så tar hon upp tråden snabbt och inte en enda gång springer hon efter en kastad apport och då viner de ändå kring öronen. Jag är lite snål med belöningarna från och till, så det ska jag bli bättre på till nästa gång. Målet är förstås att hon inte ens ska släppa blicken från mig trots den här typen av störningar. Men det här var första gången hon gjorde det så jag är mer än nöjd.
Det finns förstås massor att säga om vad jag gör och inte gör här, men jag nöjer mig just nu med att konstatera att det är bra med tydlig information och kul att störningsträna. :)
