Häromdagen hade jag träff med Åsa och Mio på klubben för att träna lite med fokus på tävlingen. Åsa (som också ska starta snart) hade kläckt den smarta idén att vi skulle tävlingsträna utan hund och visualisera en god känsla i hela programmet. Väldigt rolig idé… om det inte vore för att på planen så trängdes nu en agilitykurs med små fluffiga saker som skällde konstant OCH en IPO-kurs med stora ej så fluffiga saker som skällde och smällde med ojämna mellan rum.

Platsen som återstod, en plätt mitt på plan mellan dessa kurser, tog vi i besittning. Sedan överlade vi en kort stund med varandra om hur pinsamt det är på en skala att högt och tydligt bli kommenderad genom ett program, utan hund, och samtidigt göra alla momentrutiner och belöningar med den ”osynliga” hunden. Sedan tog vi ett djupt andetag och gjorde det…

Det var en väldigt rolig övning! Jag lyckades glömma en momentrutin inför läggande under gång vilket fick mig att komma av mig så mycket att jag istället gick ifrån hunden som om det vore inkallning. Bra info till mig själv; hur hanterar jag mig själv om jag glömmer göra något som jag planerat, så jag inte kommer av mig? I övrigt var det en fin känsla i hela programmet. Hunden gick perfekt! :)

Därefter gjorde jag hela programmet med min riktiga hund. Hon var, trots uppvärmning och mycket lek, lite påverkad av allt skällande här och där och dessutom hade hon en lite trött dag. Väldigt bra att jag fick fram det där lite låga beteendet men vi klarade ändå av att genomföra hela programmet rätt okej med tävlingsmässiga belöningar och så vidare. Skönt att veta att även när omständigheterna är lite besvärligare så är vi rätt okej!

Nu ska jag inte göra hela programmet igen med endast tävlingsmässiga belöningar utan säkra detaljer och fotgåendet samt använda mycket belöningar i all kommendering, fram till tävlingen.