Jag har två viktiga mål med vittringen nu:
1. Tassla ska ta rätt pinne på första sniffet.
2. Tassla ska hålla i pinnen utan att tugga på den, hela vägen in.
Fart ut och fart in är godkända så jag ägnar mig inte åt det alls nu. Hon har också börjat förstå konceptet med att jag vänder mig om när hon ska titta framåt då pinnarna läggs ut, så det behöver jag inte heller ägna så mycket energi åt. (Innan blev hon orolig när jag vände mig om).
Nu har jag haft lite fokus på urvalet och försökt hitta på kreativa och roliga övningar som kan stärka GRUNDkunskaperna i urvalsarbetet. Jag tror att Tassla har en fördel när det gäller målet att ta pinnen på första sniffet. Hon är en hund som är avlad på att använda näsan. Och jag tränar ju jakt – då hon hela tiden använder näsan. MEN vi kan ju förfina det instrumentet ännu mer tänker jag. Ju mer svåra nosövningar desto bättre alltså.
Jag tror också att Tassla har en fördel i att jag stannade VÄLDIGT länge på nivån att endast markera pinnarna, inte lyfta. Det blev en ”använda näsan-övning” framför allt.
En övning som jag kom på, som jag gjorde med Dacke när vi tränade specialsök, var den att gömma pyttesmå (0,5 centimeter i diameter) bitar av en leksak i en matta med ”långa spröt”. Just nu har vi en ryamatta hemma som funkar bra för ändamålet. Så här kan det se ut:
En annan är den som jag tidigare gjort: Många pinnar utlagda. Tassla sitter intill och får nosa över dem med en lugn känsla. Så fort hon hejdar sig och tänker ta rätt pinne så belönar jag massor, nära vid pinnen ibland och ibland får hon lyfta den först.
För att verkligen få henne noggrann och fokuserad har jag även börjat lägga in störningar och försvåra själva urvalet. Det ska bli klurigt! Min tanke är då att det på tävling, med en handfull pinnar på rad eller i en cirkel, ska bli rätt lätt. Här är ett sätt jag gjort det klurigare på:
Sedan kom jag på en RIKTIGT svår störning. En cockers värsta mardröm?
Den där ska jag träna vidare på. Det ska inte finnas en millimeters tvekan om vad som ska göras!
Men min (brist på) fantasi begränsar mig när det gäller att hitta på övningar. Tur jag kan inspireras av dem som är bättre, som Maria B (läs detta inlägg om störningar och överträning)och Synnøve och Kjellaug Jag får nog gå till Snillena och bolla lite med dem, de brukar alltid komma med så bra idéer. :)