Träff med Snillena

Igår träffades 3/4 av Snille och smak-gänget för att starta upp höstens träning. Vi har inte setts på flera månader och har allt svårare att hitta tider som passar oss på grund av konstiga arbetstider osv. Denna gången kunde inte Åsa hänga med men AnnaKarin, Anette och jag träffades och som vanligt var det väldigt givande.

Det är jättekul att träna med olika människor och i olika konstellationer emellanåt (tack Ida och Rut för en härlig fredagsträning!) men att träffa Snillena är ändå väldigt speciellt. Vi känner varandra och varandras hundar så bra, vi vet varandras styrkor och svagheter och vi har odlat en kultur, ett träningsklimat, som är strukturerat, positivt och lösningsfokuserat. Vi peppar varandra mycket och vi skrattar mycket. Av olika skäl så tror jag att denna höst kommer vi inte kunna ses så ofta, men jag hoppas det blir ett par gånger i alla fall.

Planering pågår. Tassla väntar tålmodigt trots att jag inte pausat henne …

Igår var det sensommarvärme och 20 grader varmt – fantastiskt väder – men lite väl varmt för hundarna kanske. De klarade dock det galant, mycket vatten och korta pass gjorde att det fanns energi i samtliga hela vägen. Att träna korta pass (tio minuter) är bra för mig också för då fokuserar jag verkligen och får mycket gjort.

Jag hann med: Ingångar på plan, transporter mellan momenten, rutan, dirigeringsapportering, fotgående, z-träning, lite fjärr och platsliggningsträning.

Rutanträningen – utan band – går framåt men Tasslas fart har minskat eftersom hon är lite mer tveksam nu. Jag bryr mig inte om farten just nu utan tänker att den jobbar vi upp snabbt igen när hon återfått säkerheten på uppgiften. Några av repetitionerna inledningsvis blev lite märkliga, där hon sprang in i rutan från fel håll, vände för tidigt, eller sprang ut ur rutan (!) igen efter att hon stannat. Men sedan flöt det på och vi kommer nog snart ha löst den här utmaningen.

Dirigeringsapporteringen utvecklas också. Jag har varvat lite att träna in mitt nya tecken och mitt nya kommando med hjälp av olika föremål och med skålar. Det beror mest på att jag är lat när jag tränar själv som jag använder föremål (som jag kan kasta tillbaka). För att få till riktigt många repetitioner på kort tid igår så använde jag skålarna (som en hjälpreda fyller på med godis hela tiden) och jag lät henne inte springa iväg till skålen utan att hon först kikade åt det hållet.

Tassla får springa mot skålen när hon kikar mot den.

Det var kul att se för åt höger tog det bara några sekunder efter att jag gjort mitt handtecken så vände hon på huvudet mot skålen och fick då sitt ”ja”. Men åt vänster var det svårare, för lite längre bort stod det en ruta. Och vi hade ju haft ett långt rutanpass innan. Tassla stirrade och stirrade mot rutan men jag gav mig inte utan gick närmare och närmare henne och pekade mot skålen. Vid något tillfälle stod jag så nära som fotot visar och fick verkligen dirigera henne ut. Men efter ett tag lossnade det lite även med den störning som rutan innebar.

Mot skålen!

Platsliggningen utvecklas också. Jag vet inte än exakt hur jag ska flytta mig från steget att jag står bakom henne och hon fokuserar på skålen 15 meter bort till att jag ska gömma mig med skålen och hennes fokus ska fortfarande vara framåt mot där jag är gömd. Har lite funderingar men inte bestämt mig för något än. Nu börjar hon i alla fall ligga riktigt fint när jag står bakom. Stilla, spänd i kroppen (så det inte kommer några rörelser) och helt låst på skålen med blicken.

Fotgåendet har verkligen ramlat över en tröskel! Den fina känslan håller i sig och jag har ÄNTLIGEN börjat kunna fokusera på hur jag sätter fötterna – för att hon ska veta vad som ska hända härnäst. Jag tycker fortfarande det är svårt att gå och svänga men det tar sig! :)

Den osannolika bilden av en flygande Perry! :)

Alla foton tagna av Anette!