Vilken formtopp vi hamnade i förra veckan, det var verkligen häftigt att känna hur fokuserad och målmedveten träning kunde utveckla oss så! På söndagen hade vi ytterligare ett bra pass, på ovan plats med helt nya hundar. Jag var supernöjd.

På natten till måndagen vaknade jag av att Tassla hostade till, två rätt skrälliga hostningar som jag aldrig hört komma från henne förut. Och på måndagen hostade hon två gånger på eftermiddagen. Och så har hon ett slags väsande, lite harklande ljud för sig, som om du andas ut på ordet ”ha” fast viskande liksom.

Jag tycker INTE det låter som kennelhosta, dvs den kennelhosta mina hundar haft tidigare. Hon gör inga sådan där ”som om jag skulle kräkas”-ljud som är klassiska. Hon reagerar inte heller på att jag ”retar” struphuvudet. Och Totte är frisk. MEN jag vet att det kan ta sig olika uttryck. OCH det går kennelhosta i Göteborgs- och Kungsbackaområdet.

Hon har inte feber. Hon är glad och pigg och understimulerad. ;) Men i en vecka har hon varit i karantän nu, jag behandlar henne SOM OM att hon skulle ha kennelhosta även om jag känner mig väldigt tveksam. Men jag vill ju naturligtvis inte utsätta någon annan för risken att smittas. Jag följer SVA:s rekommedantioner, som min veterinär också hänvisade till. Det innebära två veckors karantän från insjuknandet. Hon får gå koppelpromenader, eller var lite lös om hon inte rejsar.

Hon har inte ens hostat varje dag den här veckan. Ibland bara en gång. Väldigt märkligt.

För vad är det om det inte är kennelhosta då? En liten tanke har börjat gro, som jag har tagit upp med min veterinär. För 2,5 månader sedan började Tassla nämligen med de där viskande ”ha”-ljuden som var något nytt. Efter tre veckor då de här ljuden kunde dyka upp lite när som, inte alls ofta och inte kopplat till ansträngning eller så, MEN ÄNDÅ något som inte brukade vara där, så åkte jag till veterinären.

Tyvärr har jag hamnat lite dumt just nu när det gäller veterinärer. Mitt gamla hak har blivit uppköpt av Evidensia och de har höjt priserna något så fruktansvärt så jag har i protest lämnat dem. Eller, jag tänker att jag ska åka dit bara när det är absolut nödvändigt. Så nu göra jag ”småfixet” på en lokal veterinärstation.

De är jättegulliga där men det känns som att de kanske har lite oerfarna veterinärer. När jag kom med Tassla så informerade jag dem om att hennes mandlar är bortopererade och de tittade, och tittade i halsen på henne, så mycket och länge att hon till slut deppade ihop. De kunde inte se något. De föreslog att jag skulle ge henne Metacam i fyra dagar och se om det gick över. Jag vet inte varför, men det kändes så himla konstigt så jag gjorde inte det … (De kunde inte förklara på ett övertygande sätt varför det skulle vara bra.)

Redan då frågade jag lite om det här med parasiter som kan sätta sig i halsen, jag har läst någon gång någonstans om det, men jag fick inte så mycket respons på detta.

Sedan tyckte jag det blev bättre, det kom så himla sällan. Och häromveckan läste jag om lungmask. (Och här kan man läsa mer om lungmask.)

Och i måndags kom den där hostan, som känns skum.

Jag vet, jag kan inte diagnostisera min hund själv, det är jag naturligtvis inte kompetent nog att göra. Men jag ringde mitt gamla ställe och pratade igenom det med dem och de tyckte att det var en bra idé att ta prover för lungmask.

Så det gör vi nu.

Lite snopet. Från full fart och värsta fokusen i träningen till tvärnit. Men Tasslas hälsa är givetvis överordnat allt så det är superlätt att ställa om fokus.