Igår tog vi en sväng om hundarenan i Halmstad för att känna lite på miljön där inför nästa veckas tävling. Jag gick igenom alla eltimomenten med lite extra fokus på våra största svagheter just nu – för att stärka dem.
Detta var SÅ intressant. För kära nån vad jag är lättstörd. Vi var helt själva i lokalen men ändå lyckades jag med att störa ut mig själv så pass mycket att jag blev en halvtaskig tränare. Jag började plötsligt ställa nya krav på Tasslas utförande av momenten. Det vill säga – istället för att bädda för och stödja henne att lyckas bra med det hon skulle göra så började jag göra det lite för svårt istället.
Nu, efter avslutad träning har jag ägnat flera timmarna till att försöka bryta ett negativt tankesjok hos mig själv som dragit mig nedåt i en rätt trist spiral. Jag har tänkt tankar i stil med ”jag är en usel tränare” eller ”det är alldeles för tidigt för oss att tävla” eller ”vi kommer göra bort oss totalt” eller ”jag klarar inte av detta”. Minsann om inte prestationsångesten lurade sig in i rummet – och det med besked.
Puh. Så då fick jag ta en vända med mig själv och ställa mig själv några frågor, ganska strängt.
1. Varför tränar jag hund?
2. Varför tävlar jag?
3. Varför vill jag tävla nu?
4. Vad har jag för förväntningar? ÄRLIGT NU!
5. Vad behöver jag nu?
6. Vad är viktigast just nu?
1. Varför tränar jag hund? För att jag älskar hundar, att upptäcka den hundperson jag samspelar med, jag gillar att hitta nycklar till en hundindivid, att övervinna utmaningar, finula ut lösningar, för att det är så himla roligt att träna hund! För att hundar är gulliga, roliga och mysiga och får mig på gott humör.
2. Varför tävlar jag? För att jag gillar att tävla. Det har jag alltid gjort. Jag älskar att vinna. Jag är den där personen som på fester skriker högst för att heja på mitt lag och sedan ger allt när det är min tur. När jag var yngre ville jag gärna vinna över andra – det var det roligaste – men med åren har jag börjat tävla mot mig själv och tycker det är fantastiskt roligt. Att se vad jag klarar! Att tävla är ju ett svar på hur träningen går, det häftigaste och ibland läskigaste svaret; hur långt håller det vi gjort hitintills? Jag har tränat hund i femton år. Jag har inte alltid haft tävlingslydnad som mitt största och viktigaste hundrelaterade mål. Men från det att jag upptäckte hur roligt det var så ville jag se hur långt jag kunde komma. Det blev en rolig dröm att ha – att försöka ta fram en hund till elitnivå. Och ju mer jag lärde mig desto mer ville jag tävla eliten – för DEN VERKADE JU SÅ HIMLA ROLIG!!!
3. Varför vill jag tävla nu? Som sagt, i rätt många år nu så har jag velat göra detta och jag måste ju BÖRJA någon gång, någonstans. Hur ska jag annars veta hur det är? Vad jag vill göra mer? Nu vill jag testa var vi är. Det är inte konstigare än så. Det är ett steg för att kunna ta fler steg sedan.
4. Vad har jag för förväntningar? ÄRLIGT NU! Ibland har jag tänkt ”ååå tänk om vi kan få ett första pris” och det är ju vårt mål så klart att vi ska få det, men inte på vår första tävling. Det vore helt orealistiskt och skulle inte ha något med verkligheten att göra. Mina förväntningar är att jag vill ha BRA SVAR på var vi är i träningen nu. Och att vi ska ha en bra känsla. Punkt. Slut.
5. Vad behöver jag nu? Jag behöver lita på och tro på mig själv och inte ta mig själv på allt för stort allvar. :) Jag har en plan. Vi är på en resa som just har börjat och den ska bli rolig! Den kommer så klart gå upp och ner och jag kommer lära mig massor, skaffa mig massor erfarenhet så jag blir tryggare i detta med att tävla och prestera på tävling.
6. Vad är viktigast just nu? Att sluta tänka på vad andra tycker eller skulle tycka. Jag håller åter mitt motto ”att vägra definieras av andra” hårt i handen. Om jag bara tänker på vad jag själv tycker och vill så blir jag lugn. Viktigast just nu är att jag är en bra förare för min hund så hon får en bra upplevelse!
Sådärja. Nu är jag tillbaks på rätt spår igen och ser snällt på mig själv. :) Jag har gjort så mycket för att slänga ut prestationsångesten genom fönstret och varit så nöjd med hur jag lyckats med det. För det är en av de värsta känslor jag vet. Inte uppbygglig någonstans.
Nu ska jag simma lugnt den närmaste veckan och leka oss igenom vår första tävling i eliten. Så blir det! :)
Partykänslan är snart åter! :)
