Jag hade väldigt liten lust att tävla i söndags egentligen. Jag hade fått så många svar från tävlingen helgen innan på vad jag behöver träna vidare på och visste att inget skulle kunna bli bättre på en vecka. Det blev väldigt konkret och tydligt för mig att tävlingarna är ett sätt att stämma av hur jag lyckats med träningen. Och hela idén med att tävla är att jag ska försöka förbättra vissa saker, oavsett om det gäller känsla, helhet eller detaljer, mellan tävlingarna.
Alltså åkte jag till tävlingen med känslan av ”vad ska jag hit och göra samma misstag som för en vecka sedan för, vad är nyttan?” Men jag kunde inte riktigt stryka mig ändå så min förklaring inför mig själv blev att ”det här blir en bra erfarenhet för Tassla, trygg hemmaplan och avspänd matte (jag var inte särskilt nervös) plus att vi får chansen att återigen får en bra upplevelse av gruppmoment med främmande hundar”.
Första ringen bestod av rutan, fritt följ, hoppapport och fjärr.
Andra ringen bestod av inkallning, z, vittring och dirigeringsapportering.
Så här såg bedömningen ut:
RUTAN
I rutan kom den gamla ”u-svängen” åter och Tassla hamnade mellan väggen och de yttersta konerna. Jag lyckades dirigera om henne (ännu en gång – precis som i Halmstad) men när jag sa ”lägg” så tyckte hon att det betydde ”gå några steg mot matte och lägga sig”. Så hon hamnade utanför ändå. Nollade. Hon verkade glad hela vägen fast jag fick ”korrigera” henne flera gånger, det kändes bra!
Träna på: Jag tänker gå tillbaks till grundträningen och även köra ”rundaövningar” dvs att hon springer ut från mig och ska stanna på rätt sätt när jag säger ”nu”. Jag måste hålla på kriterierna. ”Nu” betyder snurra runt på stället åt vänster. Dessutom behöver jag träna in punkten i rutan igen och även där handlar det om att hålla på kriterierna. Och nu ska jag börja lära in finlir-dirigeringar på avstånd. ”Rutan” betyder ”sök upp rätt punkt i rutan”. Och ordet ”lägg” ska betyda ”släng dig i backen utan att gå en centimeter framåt. Dessutom måste jag ändar hennes tanke kring om det blir fel. Hon har en tendens att vilja återvända till mig då. Jag måste belöna i rutan och om det blir fel får jag inte kalla in henne utan gå och hämta henne om vi måste göra om.
FRITT FÖLJ
Det fria följet var intressant nog på flera sätt bättre än i Halmstad. Bland annat fick vi till en (för att vara oss) bra språng marsch. Hon var mer med mig denna gång överlag. Stegförflyttningarna åt sidan har också blivit lite bättre. Men hon var övertänd och jag gjorde missen att sakta tempot – tror det hade varit bättre om jag klev på lite istället. 6,5 poäng, vilket måste vara typ rekordhöga poäng för oss. Helt ärligt så tror jag vårt fotgående ligger på mellan 5-6 poäng i eliten så det kändes rimligt.
Träna på: Jag tror mitt nästa fokus blir att hålla positionen i tempoväxlingar, att få till stegförflyttningarna – inte minst bakåt – bättre, att få till högersvängar och att kunna springa och stanna – inte minst höger om och vänster om. Dessutom måste jag ta mig en funderare på Tasslas position, om den är för långt fram.
HOPPAPPORT
Hoppapporten hade jag lite tur i. Jag råkade kasta apporten väldigt kort, vilket gjorde att Tassla inte behövde bära den så långt åter till mig – och därmed visade hon inte upp så lång sträcka med taskigt grepp … Så den såg riktigt okej ut. Fin ingång och satt rakt gjorde hon med, utan tugg. (Den är för äcklig att tugga på ;) …) Ironiskt att dagens högsta poäng (förutom gruppmomenten) fick jag på det moment som jag träna minst(!)
Träna på: Som sagt, kanske ska börja träna det här momentet. Visst, hon kan hoppa och springa fort men hon behöver ju kunna hålla ordentligt samtidigt som hon springer. Det blir nog en del lekövningar med metallföremål. Ska försöka hitta en metallstav eller två som kan vara roliga att leka med – och göra snabba gripanden med bland annat. En annan sak som jag måste tänka på är att jag belönat väldigt häftigt efter att jag tagit apporten – vilket gör att Tassla reser sig i alla apporteringsmomenten, så fort jag tagit den. Hon ska sitta kvar.
FJÄRRDIRIGERING
I Fjärren blev alla skiften rätt igen, väldigt skönt. Jag har inte övertränat långt avstånd så jag är inte förvånad över att det kom några tramp framåt. Hon låg fint tills jag ställt upp denna gång i alla fall, något jag påminde henne om när jag värmde upp.
Träna på: Överträna långa avstånd och svåra situationer. Stadgan – att hon inte ska skutta upp vid min sida – vad som än händer.
INKALLNING MED STÅ OCH LIGG
Andra omgången (efter två timmars väntan) inleddes med inkallning. Här blev jag irriterad, minsann! Jag hade påmint henne om att ligga kvar trots att jag går långt och även om jag springer ifrån henne, lite extra på uppvärmningen. Men det räckte uppenbarligen inte. För hon reste sig sekunden innan jag vände upp och ställde sig upp. Jag drog till med ett rungande ”lägg” vilket jag tror störde henne skitmycket. Hon la sig visserligen bums men sedan stannade hon inte på mitt stannakommando. Fast hon kan verkligen inte detta moment och som jag har velat med olika signaler, inte konstigt att det inte håller på tävling. Bakläxa till mig!
Träna på: Stadga återigen. Jag försöker tänka mycket på det i vardagen – att lägga henne och gå in i ett annat rum och komma åter och belöna att hon ligger. Det är en nackdel att ha en hund vars mål i livet är att vara så nära sin matte som möjligt när man har öppen planlösning i huset … Jag måste störningssäkra stadgan i ligget mycket, mycket mer. Sedan har vi ju hela biten med ställandet förstås. Puh. Gör om gör rätt. Funderar på att återinlära hoppstå. Lära in target ordentligt? Jag måste göra något radikalt.
Z:AT
Z:at var ändå lite bättre i starten än i Halmstad. Men kombon springa fort som 17 och sedan gå lugnt är svår för oss uppenbarligen! Hon gjorde rätt första skiftet men fel de två andra, följde dessutom med mig igen efter ståkommandot. Det är apsvårt att på bara ett par meter ändra känslan och koncentrationen på den lilla svarta, och jag har också svårt att samla upp mig själv.
Träna på: Växling från full fart rakt in i z:at. Överträna! Jag måste bli bättre på att ta i i kommandona så hon hör också.
VITTRING
Vittringen var faktiskt väldigt fin. Hon tog pinnen på första övernosningen, hon bara sprang lite fort runt pinnarna så hon hoppade över den med doft (alltså genade lite så hon inte alls gick över den) men fick troligen lite doft i näsan, tvärbromsade och tog den rätta. Greppet var lite konstigt dock och vi fick tugg – fast mycket mindre än i Halmstad. (Detta är det enda jag tränat i veckan mellan tävlingarna typ …) farten ut var super, den var lite lägre in men det var galopp.
Träna på: Hålla utan tugg. Detta är en överordnad prio. Jag behöver hitta ett sätt att trappa upp svårigheterna utan att jag behöver fela henne särskilt mycket. Det blir så himla lätt en konflikt även om jag är jättepeppig och ”busfelar”. Och finns det en tveksamhet hos henne så tror jag tugget kommer mycket lättare.
DIRIGERINGSAPPORTERING
Dirigeringsapporteringen är jag väldigt nöjd med. Jag var helt cool när jag gjorde den och gjorde ett rätt rejält dubbelkommando för att det skulle bli rätt direkt, när hon väl skulle springa mot rätt apport. Det syns inte på filmen men jag håller upp höger hand, som pekar ut riktningen, flera sekunder innan jag sa mitt ”ja” som betyder apport. Konskicket var fint och bara en lite tvekan, jämfört med Halmstads tvärstopp. Sedan tog hon en liten extra sväng runt konen när hon sprang åter ;) vilket jag inte tänkt på att hon gjort förut. Men det blev höga poäng:
Träna på: Mängdträning förstås, och störningar för att göra det svårare. Och prio ett: Hålla utan tugg. Och så konskicken förstås! Höja värdet på dem.
GRUPPMOMENTEN
Gruppmomenten gick sist även på denna tävling. De gick jättebra även denna tävling. Ihop med inkallningen så är ändå gruppmomenten de moment som jag behöver lägga mest energi på för att skapa en långsiktig hållbarhet i dem. Jag behöver mängdträna dem, med nya hundar, på nya platser och samtidigt skapa en trygg känsla hos Tassla. Kanske är detta mitt viktigaste fokus de närmsta månaderna.
Jag la ju ut en film häromdagen på det jag tyckte var fint på den här tävlingen, orkar inte klippa fler filmer, det var ju inte så stor variation från Halstadtävlingen ändå. Men här är det braiga igen:
FORTSÄTTNINGEN:
Nu ska vi inte tävla förrän det är varmt och skönt ute – så Tassla inte behöver frysa i gruppmomenten. Det ger oss minst 2,5 månader av träning innan nästa tävling. Och förutom alla detaljer som jag nämnt ovan så är det ett minst lika viktigt fokus att jobba på helheten. Vi behöver träningstävla! Jobba på utan uppehåll, träna mycket övergångar mellan olika moment som har olika tempo och känsla. Träna med tävlingsledare som inte ger en mer än en sekund att ställa om sig till nästa moment och så vidare.
Jag tänker att från och med nu måste varje träningspass innehålla en del detaljträning, en del helhet och varje pass måste även innehålla träning av gruppmomenten. Nu ska jag göra en plan för vilka detaljer jag ska börja fördjupa mig i och fundera över hur jag ska lägga upp helhetsträningen på bästa sätt.
Sedan ska jag anmäla mig till ett gäng tävlingar senare i vår och i sommar. Och till dem ska vi förbättrat vårt utförande på flera sätt! Jag tänker sätt upp mål kring detaljer och helhet – och känsla. Det ska bli spännande!
Heja er! Rätt som det är så sitter det alltihop fast det ibland känns som en fullständig omöjlighet. Jag känner igen mig i så mycket. När man knappt ser ljuset i tunneln så är det ändå nåt som driver oss att fortsätta. För den där känslan när det sitter – det är värt vartenda jäkla grått hårstrå. Keep up the god working!