Eller jag. JAG har problem.

När jag skaffade Totte så såg jag ju framför mig att han ska bli min behändiga visningshund på kurser, när Dacke går i pension. Han ska ligga där så snällt i sin bur och sedan komma ut och visa hur en slipsten ska dras. Tänkte jag. Och han kan en massa redan så det artar sig men så var de det där med att ligga och vänta.

För hur svårt är det att burträna en hund egentligen? Inte så svårt alls.En rolig lek; ut och in ur buren, allt längre pass med mycket oregelbunden och inledningsvis hög förstärkning (godis) för att ligga i buren och så vidare. Har funkat på mina elever, alla gör som jag säger och det blir så bra så ;-).

Långfinger åt mig då bara, för det funkar inte alls med Totte. ”Men jag har ju bara tränat för lite” var min egen förklaring. Så fick jag med mig snälla AK som lovad burträna med fokus på avslappning med Totte under tiden som jag höll kurs i söndags.

Men det funkade inte! Att mata Totte för att han var stilla höll i ungefär 7 sekunder sedan började han pipa. Om han såg mig eller om jag pratade högt så började han yla. Vid ett par tillfällen fick han därför springa till mig som belöning för att han var tyst och stilla men det gjorde bara saken värre. Jag tänkte nog att en slags tålmodig uttröttning skulle funka men icke. Både AK och Totte var i och för sig väldigt uttröttade när dagen var slut… De stackarna.

Jag måste säga att jag har inte riktigt stött på det här problemet förut. Jag har haft superstressade hundar som elever men då är det stress hela tiden och då har vi kunnat ta hand om det med ett helhetstänk. Totte tränar jättefint för det mesta, utan att säga ett ord. Jag har i  och för sig varit ganska noga med att inte börja träningen så han sätter igång att pipa utan låtit honom få några lätta uppgifter som han kommer i gång med vilket gör att frustration uteblir.

Hemma, när jag tränar båda hundarna, så sitter Totte snällt i sin säng och väntar på sin tur medan jag tränar Dacke. Det går också bra.

Jag håller på att tänka så det knakar just nu och är inte färdigtänkt men jag vet i alla fall att jag ska ta bort all mat ur DEN HÄR träningen för den verkar bara väcka förväntan. Det är en helt ny erfarenhet för mig. Mat har alltid varit lugnande i den träning som jag bedrivit.

Däremot funkar fysisk kontakt bra. När jag håller i Totte med händerna eller masserar och stryker honom lugnt längs sidorna eller på bröstet så blir han lugn. Dacke är ju precis tvärtom så det är också lite nytt.

Jag ska läsa på lite och prata lite med några personer om CU-tänket (controlled unleashed) som många vittnar om har funkat bra för deras ”stresshundar”.

Jag vill att Totte ska ha samma fina tränignsapproach som han har nu MEN att han ska kunna slå om till stillhet och lugn där emellan. Alltså handlar det här inte om en allmän dämpning av honom utan om att hitta och ta fram (shejpa?) en annan känsla (lugn) som han inte verkar ha kontakt med under träning nu.

Hur exakt det ska gå till vet jag inte än, måste lyssna lite och tänka lite för att komma fram till det tror jag.

Inget ont som inte har något gott med sig – nu får jag chansen att utveckla ett kunskapsområde och bli expert på pip- och skall… ;-)