För några dagar sedan blev Totte 13 veckor gammal. Han har verkligen varit en liten, liten mysig, gosig valp och det har varit sååå njutbart. Men nu verkar det ha hänt något. Han är fortfarande mysig men han är också mer mottaglig för lite mer aktiv inlärning.
De senaste fyra dagarna har vi (primärt Dacke och jag så klart, men Tottis följde med) varit på kurs hos Fanny och Thomas på Klickerklok (www.klickerklok.se) och för Tottes del har det inneburit massor av social träning men också annan träning. Vi har framför allt tränat:
- Lek (och även fortsatt att träna att han ska komma in med leksaken, vilket han helst inte gör)
- Nosduttar i handen (ska bli avlämning av leksak i handen så småningom)
- Ta kontakt för att få ta synlig leksak på ”varsågod”
- Impulskontroll; för att få godis (som jag lockar med ur öppen hand) måste han sluta nosa på handen och ta bort huvudet
- Kontakt sittande och stående och på nära och långt håll
- Följa efter, komma upp vid min sida och ta kontakt
- Inkallning
Dessutom har vi tränat på att hälsa på andra hundar och människor. Att promenera i skogen, att sova borta, leka med flera valpar, sova i buren i bilen, leka när man är lite rädd för en stor hund som precis morrat åt en, börjat med burlekar och tittat, tittat, tittat (sittandes stilla) på andra hundar och människor som leker och busar.
Har börjat klicka för att titta på andra hundar också. Ska bli ett skvallra. Behöver jag säga att jag har en rätt så trött valp i dag? ;-) Nu ska det vilas i många dagar så att allting kan smältas i lugn och ro.
Första träningspasset där Totte skulle följa efter mig för att så småningom komma upp spontant vid min sida filmades av en träningskompis, här kommer ett litet klipp därifrån. (Detta tränas självklart i vardagen på promenad också!) Notera hur Totte går från att studsa upp och ner alternativt bita i byxbenen till att följa efter och söka upp min sida. Främsta framgångsfaktorn var att byta belöning från leksaken (som gjorde honom tokig) till mat samt så klart hög frekvens på belöningen. Notera också att jag belönar dels för att följa efter mig och dels för kontakt (både sittande, stående och gående).
Rösterna ni hör kommer från Hakon och Kristine, kurskompisar som coachar mig med den äran. (En del störande klick hörs hela tiden – som kommer från någon som tränar bakom filmkameran – det är alltså inte jag som klickar hejsan hoppsan.)